Sida 145
Hästgardisten
HÄSTGARDISTEN.
145
för att uppdraga slussarna, i afsigt förmodligen att hindra de der kasernerade gendarmerna från att, om behofvet så påkallade, komma gardesregementena till hjelp.
Hvilken djuphet redan deruti att kunna uppfatta en dylik upprorsplan, och denna djuphet är desto mer i ögonen fallande, som den ej lät sig störas af den, ehuru underordnade möjligheten, att folk kunde finnas, som, för att komma hem, måste gå till söder, och annat folk, som af samma underordnade orsak måste begifva sig till norr! Hvilken höjd af militärisk talang att så der med ens kunna hämma allt detta 1 En hufvuddrabbning var oundviklig, och vi vilja i största korthet beskrifva den, önskande af hjertat att vi hade Homeri penna.
Har ni sett fiskaren på den brusande Norrström, hållande i jernstark arm den väldiga håfven? Förgäfves sträfva strömfårorna att föra denna fruktansvärda håf med sig; förgäfves arbeta de att i samma napptag fånga i sin hvirfvel den farkost, hvaruti den kraftfulle roddaren sitter; oförskräckt och utan att egna ens en blick, än mindre en tanke åt de faror, hvaraf han omgifves på det dödande elementet, nedför han håfven i det oroliga vattnet och, i trots af dess böljors vilda kamp, drager han den emot strömmen samt fångar deruti tusentals orensade strömmingar, hvilka, i blindt förlitande på strömmens okufliga våldsamhet, vågat sig fram mot den kraftfulles garn. För sent ångrande sin djerfhet, sitt ursinniga öfvermod, ligga de nu och sprattla i sumpen, kännande sig redan upplagda på halstret med de glödande kolen på sitt hufvud.
På samma sätt utför den tappra armé, som nu med stolta steg divisionsvis anrycker öfver torget och bron, sitt vådliga men ärorika uppdrag. Förgäfves streta de obeväpnade, grofkorniga och trotsiga nattvandrarne emot; förgäfves mucka de mot hvarje ansträngning, hvarje kraftyttring af ordningens upprätthållare; förgäfves söka de, under de gräsligaste hvisshngar och de mest himmelsskriande läten, hejda krigarnes ädla ifver; förgäfves bjuda de till att kringgå och undslippa den hämnande rättvisans sega garn. Snart är en massa rebeller inhåfvad eller arresterad och, innan de veta ordet af, ligga de inpackade i häktena, kännande redan en försmak af hasselkäpparnas brännheta slängar. Ingenting motstår de tappres led, ty de veta, dessa krigare, att Leipzigs tvänne segerhjeltar kanske i denna stund ha
Taflor och berättelser. iii. 10
Källa: Project Runeberg ·