Sida 153
Hästgardisten
HÄSTGARDISTEN.
153
kastade en blick på gardisten, som var olycklig derför att det funnits en tid, då han varit lycklig. I denna blick glödde föraktets djupt sårande känsla. Detta har den olycklige aldrig glömt och skall aldrig glömma.»
HON (med ögonen mot jorden). »Och nu . . . och nu . . .»
HAN (under många bugningar och med konstlad glädtighet).
»Nu... nu skattar jag mig oändligen lycklig ölver den äran att ha blifvit presenterad för min öfverstelöjtnants friherrinna och ...»
(Buller och skrik höras från parken. Man ropar på friherrinnan.
HON. »O himmell . . . Min mani Min mani»
(Staren bjuder henne armen och mer bär än leder henne bort. De nalkas den emma, i hvilken baronen sitter, omgifven af hela sällskapet, på hvars bleka ansigten bestörtningen står tecknad. Friherrinnan störtar fram. Ett jemmerskri tränger genom luften. Den nedgående solens sista stråle faller öfver tvänne makars anleten, det ena med dödens ouppbrytliga insegel och det andra liflöst dignande under en makas smärta.)
7-
År 1841 i september månad satt en, att döma af utseendet, kraftfull militärisk herre vid sitt fönster, skådande ut på Österlånggatan och mönstrande de förbigående, fruar och åtföljande pigor med matkorgar i händerna, köpmän och handelsbokhållare med långa steg och regula de tri med vidfogad intresseräkning på läpparna samt embets- och tjenstemän i rikets ständers bank, hvilka skyndade att, likt sagans drake, hvila på guldet. Norrbro är gemensam för alla från norr till staden marscherande civilister. Sedan dela sig vägarna. Myntgatan tillhör då alla herrar hof-rättister, rådstufvu- och kämnersrättister, kameralister, drätsel-kommissionister samt stadsauktionister. Öfver Vesterlånggatan herska de herrar kanslister, som äro roade af att skrifva promemorior i justitierevisionen; men öfver Skeppsbron eller Osterlånggatan, dé reela valutornas hem, vandra herrar bankister, att vi så må uttrycka oss, efter nu allt
Källa: Project Runeberg ·