Sida 155
Hästgardisten
IIÄSTGAEDISTKN.
155
mig, hvarför kastar hon sig i armarna på en annan?. . . Derför att hon funnit att hon missräknat sig på mig. Jag har sett i hennes ögon och läst kärlek . . . det gick som jag ville.. . och jag har mött denna kärlek med köld. Skulle hon vilja hämnas? Hämnas derigenom att hon tar sig en man?. . . Godt. . . hon skall då bli olycklig . .. förträffligt! . .. Men om hon blefve lycklig?. .. Jag hade då förgäfves arbetat, förgäfves ansträngt mig att krossa mitt eget hjerta, som i sjelfva verket ej är annat än en ram kring hennes tjusande bild, förgäfves sträfvat (att från simpel gardist komma upp till löjtnant, tillägger troligtvis läsarinnan och vi också)... Dock, det får gå, domen är afkunnad, och det må gå hur det vill, jag ser henne aldrig mer . . . triumfatorn kysser ej gerna den fot, som en gång släpat slafvens kedja framför hans segervagn . .. Det är afgjordt . . . utslaget är afkunnadt.»
En svag knackning på dörren afbröt hans sjelfviska prat, och strax derpå inträdde tvänne herrar med mvcket allvarsamma ansigten, ur hvilka herrars breda syrtutfickor långa pappersluntor framstucko. Löjtnanten stirrade på dem och utropade med dundrande stämma:
»Hvad vill ni? Hvad är det för slag?»
»Åhå,» genmälde den ene, »det är inte något slag, utan ett utslag, det der som herr löjtnanten vet.»
»Drag så långt vägen räcker!» skrek vår hjelte.
»Ja-ja,» svarade den andre, »det förstås, men inte ensamma.»
»Spårhundar!» mumlade löjtnanten mellan tänderna.
»Inga personligheter, herr löjtnant!» inföllo herrarne, som alltför väl hörde hvad han sade. Dock syntes de ovanligt lugna, hvaraf man kunde sluta, att de voro vana att hålla sig lika mycket till person som till sak.
»Hur stor är summan?»
»Femhundra riksdaler banko, utom ränta och expenser.»
Vår hjelte bet sig i fingrarna, och samme man, som år 1838 icke bäfvade för en hel hufvudstads befolkning, kände sig nu nedslagen, förkrossad. Men så sägas också bysättningsutslag vara den värsta åkomma på jorden, mot hvilken ingen läkarkonst och intet apotek förslå. Som nu vår hjelte ej hade någon späckad plånbok att gripa till, så tog han skeden i vackra hand och presenterade ett helt
Källa: Project Runeberg ·