Sida 157
Hästgardisten
HÄSTGAEDISTEN.
157
kind i ett leende rosenrödt, som kunnat göra hvar och en annan karl galen, med undantag likväl af vår hjelte, som redan tycktes vara det så pass som möjligt.
»Ni ämnar gifta er, fru friherrinna?»
»Ja, min herre, och hvad besynnerligt finner ni deruti?»
»Ni ämnar gifta er?»
»Ja, har jag sagt. Min egendom behöfver en vårdare, min Adolf en far och mitt hjerta . .. milt hjerta ett. . . nå, hvarför icke?... ett troget bröst att sluta sig till.»
»Och jag, och jag...»
»Tänker ni också gifta er, herr löjtnant?»
»Jag är den olyckligaste menniska under solen.»
Ett nytt himmelskt leende drack af läpparnas drufvor.
»Ert löje är gudomligt, min fru, men det tänder en afgrund i mitt bröst.»
»Nå, hvarför kom ni då hit?»
»För att i morgon slippa atc bli presenterad för er älskare.»
»Det kan låta sig göra i dag, ja, nu strax, om ni så önskar.»
0
Källa: Project Runeberg ·