Sida 34
Dödgräfvaren
34
dödgräfvare*,*.
8.
Följande dag satt Winter sorgsen och förstämd i sin ensliga boning. Verkstadens gesäller och pojkar hade funnit sin husbonde ovanligt knarrig och snäsande. Också hade, som vi ofvan visat, Winter ingen anledning att vara vid godt humör. Hon, som varit hans tankars hemliga föremål, hade ju lekt med hans känslor och derigenom ned-rifvit den stolta byggnad, hans skönaste drömmar upprest. Gud vet hur länge han suttit lutad mot fönsterposten, fam-
lande bland ruinerna af sin lycka, då dörren öppnades och en liten jungfru inträdde, bärande i ena handen ett par galoscher och i den andra en biljett. Winter spratt till som en yrvaken, grep efter biljetten, öppnade den och läste deruti följande:
»Goda herr Winter I
Härmed tager jag mig den friheten att återsända er de galoscher, hvilka ni sprang ifrån i går. Det var obe-
Källa: Project Runeberg ·