Sida 59
Flickan på Carl den trettondes torg
flickan på cakl den tkettondes torg. 59
ladt vid sin barm, och ett ljuft småleende trängde genom den uppstigande rodnaden på hennes ansigte.
Den unge mannen stod ej mer för hennes ögon, men hans bild så mycket fastare i hennes hjerta.
2.
Septembersolen, som nyss guldkantat trädens toppar, hade dolt sig bakom de närbelägna murarna, och en behaglig skymning omslöt Carl den trettondes torg. En och annan promenerande syntes i den vestra alleen. Ibland dem var vår törnrosgifvare, som gick fram och tillbaka med stora steg och åt alla sidor kastade oroligt spejande blickar. Han hade flera dagar å rad förgäfves väntat barnflickan och barnet och var derför sorgsen och dyster till mods. Har hon möjligtvis, tröttad af den besvärande uppmärksamheten, sökt ett annat ställe för sig och sin skyddsling? frågade han sig. Hvar finna detta ställe? Men hon visste ju, att han väntade henne. Dock, hvad kunde väl han vara för henne ? Hvad kunde väl han blifva för henne?
Han satte sig på en soffa, trött och i sin själ upprörd, ty han kände sig på samma gång fäst vid denna älskvärda varelse och ifrån henne lösryckt. En känsla, på samma gång ljuf och bitter, skakade hans innersta; det var honom omöjligt att längre qvardröja pä soffan; han måste upp för att vandra igen. Vår man var en fattig extraordinarie tjensteman, som, efter slutade studier vid akademien, engagerat sig i verken, der han på sin höjd förtjenade så mycket som förslog till hyran, men lefde för öfrigt af lektioner i musik och sång. Anspråkslös och saktmodig, sträfvade han aldrig att gifva ton åt någon annan än åt sina elever, när de under sina lektioner råkade komma af sig. Aldrig höjde han sin röst i societeterna oftare, än då han, för att tillfredsställa någons önskan, lät den ljuda under form af någon vacker romans eller något nyss å kongl, teatern exeqveradt sångstycke. Hans musikaliska vänner och kamrater voro
Källa: Project Runeberg ·