Sida 60
Flickan på Carl den trettondes torg
60
flickan på c a kl den trettondes torg.
missnöjda med honom, derför att han hvarken kunde äta eller dricka som en karl; de medgåfvo deremot, att han »åt noter som en häst» och höll förträffligt jemvigten i qvartetten.
Men ehuru hela hans sätt att vara röjde den mjukaste och mildaste tenor, som gerna lät sig öfverröstas, när detta skedde utan afsigt att såra, hände det likväl icke sällan att han, när han rönte afsigtens närvaro, tog djupt i basen, djupare än mången af dem, som ständigt ville bära öfver-lägsenheten i sin blick och sarkasmen på sina läppar. Af sina kamrater var han i alla afseenden respekterad, hvaremot fruntimren ansågo honom såsom en ung man, med hvilken man kunde göra allt hvad man ville. Det är en sanning, att qvinnorna mindre hos mannen älska det modesta och blygsamma, än det djerfva och påflugna; ty det förra, som de endast vilja förbehålla åt sig, anse de hos mannen som ett försök att intränga på deras eget område; men det senare deremot betraktade som ett bevis på öfverlägsenhet och följaktligen äfven på manlighet, hvilka de alltid vilja finna förenade hos mannen. Mången yngling med rosor på kinderna och himmelsblått i ögat har blifvit slagen ur brädet af debauchören med sin maskroshy och sina infernaliska eldblickar — den förra har ansetts som ett permebref på lefnadserfarenhet eller så kallad savoir vivre och de senare som skyltar för en kraftig och eldig själ.
Vår musikus var för innerligt beskedlig och god. Var det frågan om att arrangera något till firandet af en namnsdag eller födelsedag, vips var det herr Klavér -—• så hette besynnerligt nog den unge virtuosen — som skulle skrifva vers och sätta musik dertill samt inöfva döttrarna i huset att exeqvera den. När nu pappa och mamma, väckta af den vackra sången, inträdde, funno de med tårar i ögonen barnen hvitklädda som englar, slutna kring ett blomsterbord, och herr Klavér, i sina svarta kläder, svängande med stämgaffeln i vederbörlig takt. Föräldrarna kysste sina älsklingar, hvarefter de nalkades kapellmästaren.
»Tack, tack, bästa herr Klavér! Drick en kopp té hos oss i afton.»
Och när aftonen kom och många gäster samlade sig, bemärktes knappt vår stackars musikus, men hördes desto mer, ty det var hans öde att vid dylika tillfällen spela dansmusik och hans goda hjärta som stod ut dermed. De yngre
Källa: Project Runeberg ·