Sida 61
Flickan på Carl den trettondes torg
flickan på cakl den tkettondes torg.
61
fruntimren på balen sneglade väl åt sidan der spelmästaren satt, beundrande den vackra profilen med dess friska kinder och mörka polisonger; men den, hvilken profilen tillhörde, hade en alltför underordnad ställning i samhället i förhål lande till de unga löjtnanter, som illustrerade societeten, hvadan' han också snart lemnades ur sigte. Någon gång hände visserligen, att fraset af värdinnans sidenklädning hördes vid herr Klavérs stol i förening med hennes uppmuntrande röst, som sade:
»Herr Klavér är sig alltid lik, alltid lika treflig och roande våra gäster.»
Men detta var också allt. När supén började, hände det allt som oftast, att kuverterna voro så upptagna, att herr Klavér måste slå sig ner vid ett annat bord, der de minsta af husets barn hade fått sin plats. Visserligen hade det anstått någon af husets äldre döttrar att för artighetens skull lemna herr Klavér sitt rum; men hon måste ju uppfylla sin danskavaljers önskan, och dessutom var herr Klavér alltid så medgörlig och fördragsam.
Herr Klavér var lika ordentlig i sina lektioner som i allt annat. En dag råkade det bära så till, att han var i behof af penningar. Han gick derför till en friherrlig principal för att begära litet i förskott.
»Min bästa Klavér,» sade baronen, »en ung man bör aldrig vänja sig vid att uttaga i förskott.»
»Jag anhåller då,» svarade herr Klavér ödmjukt, »att bekomma liqvid för de lektioner jag redan gifvit.»
»Men antalet biljetter är ju ännu ej fullt, eller hur är det, min vän? . .. Hur är det med herr Klavér och hans biljetter?» frågade baronen sin fru.
»Jag vet,» inföll spelmästaren i samma milda tonart som förut, »att jag ej brukar fordra, förrän jag bekommit trettio biljetter, och jag har nu ej mer än tjugo, men jag måste för denna gång göra ett undantag.»
»Jag tycker inte om det der, jag tycker inte om det der, min bästa Klavér,» sade baronen vresigt; »men för denna gång skall det få gå . . . Se här . . . hur var det nu?»
»Tackar ödmjukast för herrskapets godhet emot mig,» svarade spelmästaren höfligt, »det skall visst icke ske någon gång mer, utan anhåller jag derför att få taga mina noter, som äldsta fröken begagnar, ty det torde dröja länge innan jag får den äran att. . .»
Källa: Project Runeberg ·