Sida 103
Sådant var också förhållandet. Stora svettdroppar lackade på grefve Lejonborgs bleka panna, och hela hans kropp skalf liksom en frosspatients.
»Du tog ju i går din middag på adelssocieteten?» frågade V***.
»Ja, ja,» svarade Lejonborg nästan medvetslöst; »ja, ja, visst åt jag middag på adelssocieteten.»
»Du gick derifrån omkring klockan fem? Var det inte så?» fortfor V***.
»Jo, jo ... Klockan var fem, när jag gick derifrån ... Men jag begriper inte ...»
»Strax efter din bortgång upphittades på golfvet i tamburen detta fragment.»
Ett stönande läte bröt sig fram emellan grefve Lejonborgs tunna läppar.
»Hvem djefvulen har skrifvit de här galenskaperna!» ropade den examinerande.
»Jag ... vet inte,» stammade den examinerade, stirrande som en fåne.
»Och hur djefvulen kunde du bli smittad af dem! ... Har du då rent af förlorat förståndet, efter du på en sådan hacka sätter lif och ära på spel!»
Nu for grefve Lejonborg upp från stolen.
»Afskyvärdt! Nedrigt! Rysligt!» utropade han, dunkande sig för pannan med knytnäfven.
»Den beställsamme, som hittade fragmentet,» förtäljde grefve V***, »lemnade i går afton det oskattbara fyndet i hans kunglig höghets händer.»
»Hans kunglig höghets!» qved Lejonborg.
»Ja, i högstdensammes egna händer ... Du vet att han i sådana saker inte är att leka med.»
»Och hans kunglig höghet ...»
»Befalde mig på ögonblicket ombestyra ditt förpassande till Stadshuset.»
»O, min Gud! ... Och du? ... Du?»
»Föreslog i stället Danviken ... Men, allvarsamt taladt nu, min käre Lejonborg, hvad vet du vidare om den här saken? ... Endast det uppriktigaste meddelande kan rädda dig, ty jag är fullkomligt öfvertygad derom, att om du lekt med elden, så har du endast gjort det af dumhet ... Det der är visserligen inte artigt sagdt, men bör kunna lända dig till tröst ändå, min stackars Lejonborg.»
Källa: Project Runeberg ·
