Sida 102
Dervid upplyfte han sin hand för att taga skrifvelsen; men innan han ens nådde den med sitt finger, drog grefve V*** åt sig sin hand med den deruti befintliga skrifvelsen.
»Inte så brådtom, min bäste grefve!» hejdade V***; »jag måste först för dig läsa upp de vackra fraser, detta papper innehåller ... Biljetten är, såsom du finner, till dig och var uppbruten innan den kom i mina händer ... När du väl hunnit få del af innehållet, så lär du nog inse, hvarför den ej genast kunde lemnas i din ego ... Tålamod derför och hör noga på.»
Grefve V*** läste högt, men blott med ena ögat på skrifvelsen; det andra plirade utåt vid sidan af den och tycktes oförmärkt spionera på grefve Lejonborgs anletsdrag.
Biljettens innehåll var följande:
»Grefve Carl Gustaf!
Jag sökte dig i dag på förmiddagen. Du var ej hemma. Som jag sjelf middagstiden måste resa till landet, hvarifrån jag först om åtta dagar kommer tillbaka, underrättar jag dig härmedelst om mitt besök. Mycken otur, att jag icke råkade dig personligen, hvarigenom du beröfvats nöjet af de intressantaste nyheter. Ditt bref, som för en månad sedan afskickades, har kommit sin höge egare lyckligt tillhanda. Det har verkat på den olyckliges själ som majregn på jorden. För sig sjelf hoppas han likväl ingenting mera. Han afstår allt till förmån för sin son, och skulle, säger han, med lugn tillsluta sina ögon för lifvet i samma ögonblick han såge ett ädelt folk godtgöra en himmelsskriande orättvisa. Utom det stöd, han med skäl tror sig ega hos nationen, hvilken på sitt ärorika stamträd icke gerna ser inympas en utländsk krona, väntar han ett kraftfullt värn från öster, der legitimitetens helgd ännu ...»
Grefve V*** höll upp med läsningen.
»Kan ditt minne hjelpa mig med det öfriga,» sade han, »ty återstoden af skrifvelsen är bortrifven? ... Men hur är det med dig, min bäste grefve! ... En syndare, som föres till döden, kan ej hafva ett bedröfligare ansigte än du nu har.»
Källa: Project Runeberg ·
