Sida 164
»Inte för det jag just fruktar något, men det kan vara farligt att ständigt bära den här pjesen på sig ... du är något barnslig, Anna!»
»Och du är något feg ... lika godt, du skall slippa den ... jag vill inte besvära dig med den.»
»Så gif mig den då ... jag skall göra som du säger .. . men medgif att du är den underligaste varelse under solen, liksom du också är den skönaste.»
»Du har ett godt hjerta, Bruno,» yttrade Anna, belönande honom med den ömmaste blick; »det vill också ett sådant till för att kunna öfverse med en sådan besynnerlig och nyckfull varelse som jag är ... o, hvad skulle väl blifva af mig, om jag inte hade dig vid min sida!»
Bruno visste icke rätt om han borde förvånas eller glädjas. Det var också för första gången han lyssnat till så milda och hjertliga toner från Annas läppar. Zigenarens svarta ansigte ljusnade allt mer och glänste slutligen som en vårmorgon, från hvilken nattens slöja nyss fallit.
Anna steg upp från soffan och närmade sig en smakfullt arbetad byrå, hvars klaff hon uppläste.
Brunos glädjestrålande ögon följde hennes rörelser och sågo, hur hon ur en lönlåda i byrån framtog en liten kristallflaska, till hälften fyld med ett mörkt, flytande ämne, och derefter stoppade den i en af den svarta plånbokens rum. Dock gjorde hon detta icke på något hemlighetsfullt sätt, utan tvärtom vände sig så, att Bruno skulle märka det.
»Hvarför lägger du den der flaskan i plånboken?» frågade Bruno; »af den der sorten har jag tillräckligt förut ... ja, mer än tillräckligt för tolf grafvar.»
»Jag vet det,» svarade Anna; »men jag vågar inte längre ha denna flaska i mitt förvar, och derför vill jag gömma den i plånboken.»
»Du vågar inte, säger du? ... Du skulle inte våga det!... En ny gåta, Anna!»
»Nej,» genmälde hon med dyster högtidlighet i rösten; »det gifves ögonblick, då den onde anden faller öfver mig och jag vore färdig att tömma den dryck, som detta förfärliga glas innesluter ... ja ofta, ofta!»
»Hvarför har du då ej för längese’n krossat denna flaska eller slagit bort dess innehåll? ... Hvad hade varit enklare än det?»
Källa: Project Runeberg ·
