Sida 217
»Ja, han ligger på rottingssoffan derute i salen,» svarade mor Stina.
»Är salsdörren stängd?»
»Ja ... men polisbetjenten stoppade nyckeln hos sig, sedan han tillslutit dörren.»
»Tala sakta ... Har ni sett något papper ligga framme i dag?»
»Något papper?»
»I form af en biljett ... Jag tror att jag förlagt den på något ställe härinne.»
»Inte har jag sett någon biljett ligga framme i dag.»
»Ni städade på förmiddagen?»
»Ja, men då såg jag inte till något.»
»Jag tyckte, att ni sopade rent framför kakelugnen i sängkammaren efter eldningen i morse ... Mor Stina minnes väl, att det eldades derinne?»
»Ja, nog mins jag det alltid, och att jag sopade också ... men inte såg jag något papper, hvarken stort eller litet.»
»Ni är säker på det?»
»Måtte väl det ... Aldrig sopar jag ut något, söta mamsell, utan tar jemt vara på hvad jag ser ... det vet ju mamsell efter vanligheten.»
»Ja visst, men det kunde lätt hända att ...»
»Herre min evige, att mamsell inte går och lägger sig ... och jag som bäddat så bra i afton ... Jag tycker, jag, att mamsell bör vara mycket trött.»
»Jag kan inte sofva ... jag mår inte rätt väl.»
»Hocken kan undra på det? ... Gud sig forbarme, sådan afton, sådan natt vi haft! ... Hvem kunde tro den beskedlige grefven om sådant? ... Men så är det, man bör aldrig döma hund efter håret, med respekt till sägandes ... Men nog är det synd om den stackars grefven ändå.»
»Hur då, mor Stina?»
»Polisbetjenten sa’, att grefven mister hufvudet för det der.»
»Sa’ han det!» ropade matmodern med illa dold glädje.
»Ja, det sa’ han ... Men inte kan mamsell tycka om det,» utlät sig gumman, som öfverraskades af det glada uttrycket i matmoderns ansigte.
»Hörde inte mor Stina, att grefven ville skylla ifrån sig på mig?»
Källa: Project Runeberg ·
