Sida 255
Zigenaren fann derför för rådligast att i tid taga sin Mats ur skolan. Men för att icke väcka uppmärksamhet, lät han sin hatt qvarstå på disken och närmade sig, likväl utan synbar brådska, den efterlängtade dörren.
Zigenaren, sålunda styrande sin kosa, utan att skåda hvarken åt höger eller venster, kände sig oförmodadt hejdad i sin gång derigenom att någon fattade honom i rockskörtet.
»Hvart bär det? Hvarför så brådtom, min bästa herre!» hördes en röst bakom hans rygg.
Det var gevaldigerns röst.
»Jag tror herrn tänker gå utan att betala,» ljöd, men något hesare, en annan stämma.
Det var värdshusvärdens.
Den ena var lika litet hugs valande och lugnande som den andra.
Zigenaren återhemtade sig emellertid så till vida, att han svängde sig om på klacken och bjöd till att gifva sina anletsdrag och kroppsrörelser det obesvärade uttryck, som bast passade för den kinkiga belägenhet, hvaruti han nu befann sig. Detta lyckades visserligen till en del; men den bleka ansigtsfärgen och de oroliga ögonen voro ej så lätta att ögonblickligen förändra. Äfven gick hans andedrägt våldsammare än som var naturligt efter en så kort promenad som mellan disken och dörren.
Huru värdshusvärden kunde falla på den tanken att i gevaldigerns öra hviska ord af sådan verkan som den nu uppenbarade, vilja vi i korthet redogöra för.
Traktörens lidna nederlag, hvaraf hans näsa ännu ömmade, hade fylt hans själ med det vildaste hat, och under hela den tid han satt vid sin disk, lyssnande till det högljudda samtalet i salen, tänkte han på ingenting annat än att hämnas.
Än funderade han på att hälla vitriololja i något af de punschglas, som serverades den fördömde kunden; än ville han, beväpnad med den stora hvassa ostknifven, hvilken låg bredvid honom på disken, smyga sig oförmärkt fram till bordet, hvarvid zigenaren satt, och i ett enda väl afpassadt tag kapa af denne ett stycke af näsan, förmodligen för att göra det psykologiska rön, hvilkendera vore mest att beklaga, den som hade för litet af näsa, eller den som hade för mycket.
Källa: Project Runeberg ·
