Sida 256
Men emellan tanken och handlingen trädde alltid ett hemskt spöke, som förlamade hans arm och kom deri goda viljan att svigta, och detta spöke var föreställningen af den risk, han sjelf för en dylik bragd kunde komma att löpa.
Så satt han tyst och grubblande, alltid med öronen öppna för hvarje ord, som gick ur hans fiendes mun, och med ögonen på hvarje rörelse i dennes ansigte, städse inom sig sjelf öfvertygad, att det icke funnes någon olycka till här i verlden, som han ej önskade måtte slå ned öfver den »långe morianens» hufvud.
Derför, när han hörde ur tidningen uppläsas, att en person denna dag blifvit forslad till dårhuset, önskade han ingenting innerligare, än att »herr hofmästarn» varit den omnämde personen, emedan han hade hört, att dårarne på Danviks hospital fingo litet mat och mycket stryk samt för öfrigt behandlades värre än oskäliga djur.
Vidare, när han förnam, att en annan menniska satt häktad såsom misstänkt och anklagad för att med gift ha afdagatagit sin hustru, önskade han ingenting högre än att »hofmästarn» vore ifrågavarande person, väl vetande att denne icke allenast skulle få gå till döden, utan äfven, såsom varande af en fullkomligt oförbätterlig och förhärdad natur, hugnas för en återstående evighet med de fördömdes pina.
Ytterligare, då skeppar Blom, under berättelsen om flickan i Norrström, påstod att en »karnalje» kastat henne deruti, fann han ingen så egnad att begå ett slikt brott som den »långe morianen», samt slutligen, när gevaldiger Ek bestämdt försäkrade att »giftblanderskan och mordbrännerskan» hade en medbrottsling, hvilken dessutom skulle vara lång till växten, så tänkte han sig ovilkorligen denne i sin dödsfiendes person.
Berörda önskningar och tankar, gräddade i hatets ugn, antogo småningom formen af den fullkomligaste visshet, hvartill jemväl i sin mån bidrogo de olika färgskiftningar, han, under gästernas samtal, ofta trott sig förmärka på zigenarens ansigte. Hatet och hämdgirigheten hade förlänat den eljest så skumögde krögaren ugglans ögon, hvarigenom det blef honom möjligt att i mörkret skåda, hvad till och med den mest skarpsynta menniska vid full dager med svårighet skulle kunnat upptäcka.
Källa: Project Runeberg ·
