Sida 262
»Jag hade verkligen lust att bli ett sådant bara bara för nöjet att få en sådan fader,» komplimenterade Bruno.
»Vacker far!» mumlade några af gästerna, småflinande.
»Vackert barn!» tillade traktör Pung, likaledes småflinande; »mycket vackert barn!»
»Se så, låt det bli slut på det här!» ropade gevaldigem, som alldeles icke syntes svag för artigheter; »stå inte och krångla längre, herre, utan fram med plånboken!»
Visserligen var det ej plånboken som gevaldigerns attacker förnämligast gälde, ty han hade redan funnit, med anledning af zigenarens vid några tillfallen yppade förlägenhet, att värdshusvärdens uppgift icke vore så alldeles gripen ur luften, som han i början misstänkte; men han anade — och ingen har så lätt för aningar som den kungL polisens tjensteandar — att den der plånboken, hvars upptagande och snabba fördöljande försatt egaren i det mest ögonskenliga bryderi, kunde blifva ett ledspår till hufvudsaken.
»Nå, jag måste väl då säga rent ut hur det förhåller sig,» yttrade Bruno med fortfarande munter sinnesstämning; »men inte får ni mycket för er nyfikenhet.»
»Nå ändtligen ... se det låter höra sig ... men hvad tjenar så mycket krus till?»
»Jag har en hel packe med kärleksbiljetter i den der plånboken jag nyss hade framme.»
» Kärleksbiljetter?»
»Ja, biljetter från fruntimmer.»
»Från fruntimmer?»
»Bättre, förnämare fruntimmer ... de söta barnen äro inte sådana Guds englar som man föreställer sig.»
»Hvem hin har någonsin förestält sig, att de äro englar!> ropade en af åhörarne.
»Englar i stärkta kjortlar!» tillade en annan skrattande.
»Men i hvad fall som helst,» förklarade zigenaren, »så kan väl ingen begära, att jag skall kasta i gapet på allmänheten hvad de der sötungarna hopklåttrat åt mig.»
»Det håller jag med om,» ropade flere.
»Det angår ingen.»
»Vore skurkaktigt.»
»Och betänk, mine herrar,» fortfor Bruno; »gifta fruntimmer ... fruar, fruar, go' herrar!»
Källa: Project Runeberg ·
