Sida 261
»Är jag anklagad för något?» frågade zigenaren; »det skulle vara roligt att veta.»
»En plånbok är bortstulen i dag,» diktade gevaldigern, »och jag måste skaffa reda på den ... det är derfor min pligt att visitera hvar och en som jag finner ha en plånbok mer än han behöfver ... Visa mig den nu snällt och beskedligt, så bli vi sedan lika goda vänner som förut.»
»Nå, hvad finner herrn för märkvärdigt i den här?» frågade Bruno, visande gevaldigern den plånbok han hade i handen.
»I den der? ... Alldeles ingenting,» svarade gevaldigern; »maken till broken får man köpa i alla diversebodar i Stockholm ... men jag såg skymten af en annan med den allra som sötaste snodd omkring ... måtte vara stora sedlar i den, efter man gjort sig så stort besvär.»
»Jaså den der,» genmälde zigenaren med ett lyckligt improviseradt skratt; »jaså den der ... ha ha!»
»Ha ha ha!» instämde gevaldigern; »just den der ... ha ha ha!»
»Och den vill ni att jag skall visa er!» fortfor Bruno med samma munterhet.
»Är det något roligt uti den, så är det så mycket bättre,» menade gevaldigern; »och så mycket nyfiknare är jag.»
»Ha ha ha!»
»Ha ha ha!»
I skrattkören förenade sig alla de kringstående.
»Jag tror jag skrattar ihjel mig,» inföll gevaldigern något allvarsammare; »men innan jag dör, så vill jag gerna veta hvad jag skrattat åt ... visa mig nu det der lapprit, så få vi slut på den här saken en gång.»
»Hör på, min bästa herr gevaldiger,» började nu Stark med en förtrolighetsfull blinkning.
»Jag vill ingenting höra, jag vill bara se,» svarade den oefterrättlige gevaldigern.
»Har då min gunstig herre aldrig någonsin hört talas om kärleken?» frågade zigenaren med ett leende som skulle vara betydelsefullt.
»Kärleken?» upprepade gevaldigern; »menar herrn den faderliga kärleken, så kan jag försäkra, att ingen far haft eller har så många barn att aga som jag ... akta, att ni inte sjelf kommer bland de olydiga barnens antal!»
Källa: Project Runeberg ·
