Sida 260
allenast kunde göra sig af med i den stund hon icke mer trodde sig behöfva det, utan äfven verkligen ville tillintetgöra, emedan jemväl zigenaren var ett af de offer, hon utsett åt hämdens demon.
Zigenaren borde likväl hafva insett, att en qvinna, som, för att hämnas sin förste älsklings död, vågade och trotsade allt, ännu fortfarande måste vara uppfyld af sin första kärlek samt lika oupplösligen fast vid sin älsklings minne, som hon förut varit det vid hans person, lika trogen den döde som den lefvande.
Men zigenaren hade intet begrepp om en kärlek, som varar efter döden, och trodde för öfrigt, att allt hvad hon gjorde endast vore att anse som vedergällning för hvad hon särskildt för sin person lidit, och denna tro var tillfyllest för honom.
En gång föllo fjällen från hans ögon, men då var det för sent.
»En betjent med två plånböcker!» upprepade gevaldigem med fördubblad styrka i rösten; »då vill jag svära på, att husbonden har ingen!»
»Om jag har ett dussin plånböcker på mig,» genmälde zigenaren med illa dold förlägenhet, »så har ingen dermed att skaffa.»
»Alldeles inte, så framt ni handlar med plånböcker,» yttrade gevaldigern; »men som ni nu helt enkelt är betjent och inte köpman, så vill jag ha närmare reda på förhållandet ... hoppas ni är god och inte tar illa upp ... jag är så der rättfram, jag, som mors nyvända kofta.»
»Hur djerfves ni tilltala mig på det sättet!» utbrast zigenaren, återfinnande småningom sin vanliga oförskämda uppsyn; »hur vågar ni det, herre? ... Jag tar er allesammans till vittnen på hur ohöfligt jag blifvit bemött på ett offentligt ställe ... Hvem är ni? ... Jag känner er inte!»
»Om ni inte tror mig på mitt ärliga ansigte,» svarade gevaldigern lugnt, »så får jag äran presentera er den här lilla dekorationen ... det är säkert inte första gången ni ser den ... jag har nog reda på den saken också.»
Dervid framtog och visade gevaldigern den bricka, som på den tiden utgjorde polisbetjeningens tjenstetecken. Den simple polisbetjentens var af tenn, men gevaldigerns af silfver.
Källa: Project Runeberg ·
