Sida 259
hans härkomst från zigenarne, hvilka i alla tider haft namn om sig såsom de mest slipade skälmar, dels hans redan från tidigare ålder utbildade anlag, för att icke tala om den köld, hvarmed vi sett honom utöfva de rysligaste illgerningar och brott. Att först låta öfvertala sig af zigenerskan att mottaga och förvara en sådan sak, som den ur fru Krons magasin stulna plånboken, hvilken så lätt kunde röja både brottet och brottslingen, samt sedan verkligen bära den på sig för att tillfredsställa en flyktig nyck af henne, låter otroligt, och likväl är det i enlighet med sanna förhållandet.
Men Bruno Stark var förblindad af sin passion för denna rysliga qvinna. Han, för hvilken ingenting annat var heligt, ansåg den minsta önskan, det obetydligaste ord från hennes läppar för heliga. Han hade ingen annan vilja än hennes och intet annat rättesnöre för sitt handlingssätt än det hon utstakade. Vild och grym mot andra, var han inför henne slafvisk som en hund och darrande som ett lam. Så stort var hennes inflytande på honom, och dessutom var Anna Jolanta, eller den s. k. »Brännspegeln», enligt deras intyg som sett henne och talat med henne, en af de qvinnor, hvilkas tjusningsförmåga mäktar omskapa den dygdigaste till bof och sjelfva satan till en ljusens engel.
Någon omskapning, hvad Bruno beträffar, kunde naturligtvis icke komma i fråga. Han hade städse varit en »dålig persedel». Så länge hans fader lefde, uppehöll han sig för det mesta i Knapekulla, hvarest det föga hedrande minnet af »Korpen» icke så snart dog ut. Efter faderns död, hvilken skall hafva efterlemnat i arf åt sonen ett kapital af omkring 10,000 riksdaler, eller omkring hälften af den summa, Anna fick i arf efter sin fader, begaf han sig till Stockholm, der han snart bortslösade sitt fädernearf, hvarefter han blef en hvardagsgäst på de sämre spelhusen, på lediga stunder sysselsättande sig med hvarjehanda bedrägerier så i stort som smått.
Att af spelaren och bedragaren göra en mördare och mordbrännare blir för hvilken som helst ett lätt arbete och blef det i synnerhet för Anna Jolanta, med afseende på den passion han hyste och alltsedan yngre år hyst för henne,
Bruno tycktes aldrig ens hafva drömt om, att hon begagnade honom endast som ett redskap, hvilket hon icke
Källa: Project Runeberg ·
