Sida 331
Trettiotredje kapitlet.
Landsortssprätten.
Hofrättsrådet Ell med sin familj bebodde i Stockholm en större våning vid en af de bredare och ljusare gatorna å Norrmalm. I hans hus hade den för sin talang och skönhet beprisade Julia Palm vistats i tvänne års tid, mer ansedd som en älskad medlem af den allmänt högaktade familjen, än som ett fruntimmer, hvilket, till följd af sin ungdom och värnlösa ställning i lifvet, nödgas söka skydd hos främmande personer.
Det var dagen efter uppträdena vid Nora.
Det rådde mycket stök och mycken ledsnad i hofrätts-rådets våning, särdeles i den afdelningen deraf, som var upplåten åt den unga konstnärinnan och bestod af tvänne stora rum, det yttre hennes atelier och det inre hennes sängkammare, begge möblerade och tapetserade på ett den utmärkta invånarinnan värdigt sätt.
En konstnärs atelier har mycket nytt och ovanligt att bjuda den oinvigde på, men är konstnären dertill ett ungt fruntimmer, så upptäcker man dessutom åtskilligt af ännu ovanligare beskaffenhet. Man varsnar en ordning och en prydlighet, drifna nästan till pedanteri, och man vet icke, hvilket man mest skall beundra, antingen det under arbete varande konstverket, eller de verktyg, om vi så få uttrycka oss, hvaraf konstnären begagnar sig för bildandet af sitt verk, dessa penslar, hvilkas skaft prunka af det mest lysande och smakfulla stramaljarbete o. s. v.
Men denna dag var, såsom nyss antyddes, allt huller om buller både i verkstaden och sängkammaren. I den förra syntes en betjent och två pigor, flitigt sysslande kring koffertar och nattsäckar, hvari en mängd saker inpackades; i den senare befunno sig jemte Julia tvänne andra unga flickor, hofrättsrådets döttrar, rätt intagande varelser, ehuru i förhållande till den förra som stjernorna till solen. De tre unga damerna drogo ut och sköto in den ena byrålådan
Källa: Project Runeberg ·
