Sida 332
efter den andra, uttagande och hopläggande fragment af en toalett eller garderob, värdig en prinsessa.
»Herre Gud!» ropade Therése, den äldre af mamsellerna Ell, »hvad vi få ledsamt, medan du är borta! ... Men hvar post måste du skrifva till oss, hör du det, söta Julia!»
»Men så roligt Julia får!» yttrade den yngre, hvars namn var Laura; »du kan inte föreställa dig, hvad det är vackert på Gunilholm och hvad grefvens äro artiga mot alla!»
»Ingen blir så välkommen som du,» menade Therése; »du har ju många gånger varit bjuden dit, fast du inte velat resa ... Så öfverraskade de nu skola bli!»
»Men hur föll du på den tanken att resa i morgon, då du på hela året inte nämt ett ord derom?»
»Färden till Nora gaf Julia smak för resor.»
»Goda flickor,» svarade Julia, »I minnens ju, att jag i förra veckan fick bref från grefvinnan på Gunilholm?»
»Ja, och att du blef inbjuden för hundraförsta gången ... men du skref att du inte hade tid att komma denna sommar?»
»Men nu har jag ändrat mig och jag reser.»
»Nå, hur länge tänker du bli borta?»
»Så länge jag har roligt.»
»Då kommer du aldrig tillbaka ... man skall ställa till baler, soaréer, utfarter både till lands och sjös, alltsammans enkom för din skull ... Tro mig, ha de väl en gång fått dig dit, så släppa de dig aldrig derifrån ... stygga Julia, som skulle fara ifrån oss!»
»Inga höstplagg få läggas in ... det skall jag bli man för.»
»Du kan inte tro hvad Gustaf blef ledsen, när han i middags fick höra, att du skulle fara!»
Gustaf var namnet på hofrättsrådets äldste son, löjtnant vid Andra lifgardet.
»Vet du, han förlorade alldeles kuraget,» tillade den andra systern.
»En militär förlora kuraget!» anmärkte Julia, skrattande.
»Ja, det är flere än han som komma att förlora det,» yttrade Therése; »jag beklagar redan på förhand de stackars landtjunkarne på Gunilholm och trakten deromkring ... först skola de bli förtjusta i dig och sedan riktigt galna, liksom alla andra blifvit ... Ack, hvad Julia är lycklig som är så omtyckt af alla!»
Källa: Project Runeberg ·
