Sida 333
Allt detta beröm bevisar, hur innerligt Julia var afhållen af sina väninnor.
Det är just icke vanligt att flickor sinsemellan så der mycket rosa hvarandra, emedan afunden, menniskans arffiende, lika litet öfvergifver det qvinliga könet som det manliga. Helt annat är det, om någon karl deltager i deras samtal. Då falla, liksom majregn, inga andra ord mellan de sköna, än »söta du» och »söta du». Antingen vilja de derigenom inprägla i åhörarens hjerna, att flickor omöjligen kunna vara annat än »söta», eller tro de sig på det sättet kunna öfvertyga honom om den englagodhet och englaoveld, som låga inom deras bröst, eller också, hvilket är lika troligt, åsyfta de begge delarna, liksom behöfde de verkligen dessa små konstgrepp för att knipa oss. Ack nej, vi taga dem nog ändå, dessa finter förutan, och borde skatta oss lycklige, om vi i brudgåfva kunna bjuda de ljufva varelserna lika obetydliga fel, som dem de gifva oss i hemgift.
»Men jag tycker, att du är litet elak mot Gustaf,» anmärkte Therese, »och i dag har du varit riktigt stygg emot honom ... det talade han om för mig.»
»Men du kan väl inte neka för, söta Julia,» tillade Laura, »att Gustaf ser mycket bättre ut och är mycket hyggligare än de andra officerarne?»
»Vore jag inte Gustafs syster, så skulle jag aldrig kunna bli kär i någon annan än i honom,» förklarade den andra systern.
»Är det tillåtet att stiga in?» hördes utanför dörren en manlig stämma.
»Det är Gustaf!» ropade begge systrarna.
»Var nu beskedlig mot honom!» bad Therése och kysste Julias ena kind.
»Ack ja, var det, söta du!» bad Laura, kyssande den andra.
»Var god och stig in, herr Gustaf,» svarade Julia i sin mest klingande tonart, under det hon besvarade sina väninnors kyssar.
Dörren öppnades, och en ung, ståtlig officer inträdde. Syster Laura hade icke öfverdrifvit hans utseende. Herrar officerare vid gardet äro i allmänhet vackra karlar, och då kan man väl föreställa sig, hvilken Adonis löjtnant Ell måste hafva varit.
Källa: Project Runeberg ·
