Sida 334
»Jag skulle visst icke vågat falla besvärlig för egen räkning,» sade löjtnanten; »men det står en ung herre i tamburen och anhåller om företräde hos mamsell Julia ... en veritabel landsortssprätt!» tillade han skrattande.
»Ah, det är han, det är han!» ropade Julia och skyndade ut ur sängkammaren, ilande genom det yttre rummet med verklig fara för betjenten och pigorna, som dervid voro nära att stötas omkull af den brådskande damen.
Löjtnanten och hans systrar sågo förvånade på hvarandra; men deras förvåning blef ännu större, när Julia, efter några minuters bortovaro, återkom, ledande vid handen en ung och för dem alldeles obekant herre.
»Jag får presentera,» yttrade Julia med glädjestrålande ansigte, »herr bokhållaren Albert Kron från Nora, mamsellerna Therése och Laura Ell samt herr löjtnant Gustaf Ell, alla mina mycket goda vänner!»
Bokhållaren bockade sig i flere omgångar. Mamsellerna Ell nego, med möda hållande sig från skratt. Löjtnanten gjorde en lätt bugning, rynkande pannan på ett visst förnämt sätt, något uppblandadt med ironiskt löje.
Gardesofficerare se i allmänhet mycket förnäma ut och hafva godt om ironiska leenden, ehuru himmelen vete, hvad de egentligen hafva att vara förnäma öfver, eller hvarför de skola vara så der ironiska mot andra, då de ha hvarandra så nära!
Förvåningen gaf emellertid småningom vika för den skrattlystnad, som åsynen af landsortssprätten ovilkorligen väckte.
Det torde derför vara i sin ordning att upplysa läsaren om orsaken till den hastigt uppkomna munterhetskänslan hos vår löjtnant och hans begge systrar.
Vår hjelte, hvilken begifvit sig till Stockholm enkom för att uppvakta ett ungt och skönt fruntimmer med frejdadt namn, hade naturligtvis tagit på sig det bästa han hade. Han var klädd i frack och byxor, visserligen svarta, om också mer gränsande till vadmal än till kläde; men, ehuru berörda plagg voro både hela och fläckfria, buro de dock från ofvan till nedan spåren efter den enfaldige sockenskräddarens mått och sax.
Byxorna voro så rysligt vida, att säkert ett halft dussin vanliga officersben kunnat rymmas uti dem, och frackskörten så breda, att de hvar för sig kunde begagnas till
Källa: Project Runeberg ·
