Sida 342
mycket, likväl icke haft någon del i de af zigenerskan begångna brotten. Den vård, hon efter sin matmoders häktande egnade dennas oskyldiga dotter, samt den samvetsgrannhet, hvarmed hon förvarade och till Julias uppfostran använde den betydliga penningsumma, förbryterskan lemnat efter sig, gifva oss ett nytt bevis på den ärlighet, man icke sällan finner hos det slags folk, hvilket man så gerna ser öfver axeln, då man deremot aldrig nog tror sig kunna kräla i stoftet för dem, som besitta makt och rikedom, om man också vet, att det ena så väl som det andra är usurperadt på bekostnad af andras svett och möda, andras rätt och bästa.
Mor Stina stod på Hötorget vid sin mjölkkärra, och hon hade stått vid den i tio års tid; men om hennes bröst hyst samma elastiska samvete, som ofta förekommer i den s. k. »stora verlden», hade hon kunnat gunga i egen vagn, i stället för att skakas på en annans mjölkkärra, och en våning af många granna rum hade då varit hennes säkra lott, i stället för den osäkra besittningen af stugan på Skogstorpet.
Den hederliga gumman, visserligen aktad på landet för sin spådomskonst, hvilken hon idkade kanske mindre af öfvertygelse om dess förträfflighet, än i afsigt att derigenom kunna bereda sitt lif några beqvämligheter, såsom ett snyggt och trefligt hem i den enstaka stugan samt en sidenklädning att gå i kyrkan med, var deremot i staden en högst oansenlig personlighet och, i likhet med andra mjölkbud, endast ett föremål för anmärkningar och tadel, när mjölken befanns underhaltig, hvilket troligtvis var mindre hennes fel än dens, som arrenderade ladugården.
Så mycket mer väckte det uppmärksamhet både hos kamraterna och hos henne sjelf, att, under loppet af de senare dagarne, en ung och i högsta måtto elegant herre hvarje morgon infann sig på nämda torg, hvilken, stående på något afstånd från mor Stinas kärra, merendels hade sina ögon fästa på gumman från Nora. Aflägsnade hon sig från torget, antingen för att resa hem efter väl försiggången afsättning, eller för att göra något uppköp i de närbelägna salubodarne, följde den elegante kavaljeren alltid hennes steg, påskyndande sina egna i samma mån mjölkhästen behagade lunka något fortare än vanligt.
Källa: Project Runeberg ·
