Tillbaka Read Runeberg

Romaner 1. Banditen

Originalsida 87
Originalsida 87
Originalsida 86
Originalsida 87
86–87

Sida 87

bevåg bestå sina respektive folk, nytt på gammalt, »lapp på lapp och ingen söm».

Herr Lund stod alltid mycket väl hos det dansande småherrskapet. Mellan hvarje dans var han städse omgifven af de unga, ty af den bundt stora och breda svafvelstickor, hvilken mamsell V** aldrig försummade att bredvid notrullen lägga fram på notställaren, täljde han de vackraste och roligaste leksaker, hvilka han derefter med frikostig hand strödde ut bland sin omgifning. För denna artighet belönades han också rikligen, ty när han hemkommit, plockade han upp ur sina rymliga fickor pepparkakor, konfektsbitar, russin och mandel med mera annat godt, som de tacksamma barnen stoppat åt honom, under det han, döf och blind för allt annat, var i utöfningen af sitt älsklingsyrke.

När mamsell V** vid mycket hög ålder afled, hade, såsom det berättas, herr Lund, hvilken naturligtvis var bjuden på hennes begrafning, gått in i likrummet kort innan locket skrufvades på kistan för att taga afsked af sin gamla väninna och gynnarinna. Efter att med en dyster blick länge hafva betraktat den döda, närmade han sig det bredvid liggande kistlocket. Då ljusnade hastigt hans ansigte, och han framtog sin ståtliga, med många blad försedda täljknif, den oskiljaktige följeslagaren under mer än ett hälft sekel, och inskar i locket bilden af ett lågande hjerta.

Sålunda fick den gamla mamsellen med sig i grafven ett lågande hjerta. Att det låg en djupare betydelse i detta träsnideri, syntes nog på den hederlige spelmannens ansigte, hvilket uttryckte den bittraste sorg och saknad. Blott ett halft år öfverlefde han henne; men om, vid det tillfälle då han bars till sitt sista hvilorum, någon dylik hjertlig sinnebild smyckade hans egen enkla, svarta furusäng, känna vi icke.

Sådan var, i förbigående och som hastigast tecknad, herr Lund, hvilken gaf ökad fart åt de ungas dans och glädje.

De kavaljerer och damer små svängde, såsom man lätt kan föreställa sig, hurteliga omkring och gjorde i figurén de allra som konstigaste steg. Mera på den tiden än nu lade man sig vinn om att lära barn så många konstiga och briljanta steg som möjligt. Också voro mamsell V**s elever utmärkt skickliga, och några utaf dem skulle kunnat väcka afund till och med hos eleverna vid sjelfva den kungliga baletten.

Källa: Project Runeberg ·