Sida 84
5. Pröfning af grunderna för Dödsstraffets bibehållande i den svenska strafflagstiftningen
84 Tillämpning af dödsstraff för mord och mordförsök.
den nya strafflagen trädt i verksamhet, hafva illustrerat denna Statens pligt att värna sig och sina intressen, om nämligen Staten skulle hafva, enligt ifrågavarande åsigt, förfarit fullt »förnuftigt». Det är tydligt, att deuna lära måste föra till det hårda och förödmjukande förklarande, att Sveriges konung och svenska folkets representanter handlat uppenbart »oförnuftigt», då de, utan att lyssna till samma lära oiu dödsstraffet, genom 1861 års Förordning och sedermera ytterligare genom 1864 års Strafflag fullständigt upphäft detta straff för barnamord (infanticidium).
Af den bär nedan vidfogade Tabell XIII, upprättad på grund af de officiela uppgifterna i Chefens for Justitie-Departementets Embetsberättelser för åren 1865—89 synes, att antalet för mord sakfällde brottslingar under dessa 25 år från den nya Strafflagens trädande i verksamhet, utgjort tillsammans 291 samt att för försök till mord likaledes sakfälts 89 personer eller tillsammans 380 män och qvinnor. I medeltal har de sålunda sakfälldes antal varit 157/«ö årligen under nämnde tid. När nu, enligt Boströms lärosats, Statens skyldighet att straffa med döden inträder »när den brottsliges vilja gått ut på tillintetgörandet af den enskildes personlighet» eller när brottslingen »med uppsåt begått en handling, som röjer att han alls icke bär aktning för något slag af menskliga rättigheter», och allt detta just med synnerlig klarhet framträder vid mord eller fullbordadt försök till mord, borde alltså, under nämnde 25 år, 380 män och qvinnor hafva bestigit schavotten och ej mindre än 15 personer årligen lagt sina hufvuden under bilan. Till sådant resultat leder oss berörda lärosats om dödsstraffets rättmätiga tillämpande på de konkreta förhållandena i Sverige under sagda tidsperiod. Men i verkligheten hafva endast 9 män under alla dessa 25 år blifvit afrättade eller icke en (0,36) årligen, och erfarenheten har derigenom obestridligen visat, att den svenska Staten lyckats ganska väl att »värna samhälls-lifvets normala fortgång och sina fornuftsgiltiga intressen» utan att årligen hafva behöft, i rättvisans namn, medelst 15 blodiga hufvuden på stupstocken inför svenska folket ådagalägga rättvisans majestät.
Med dessa få exempel, hvartill skulle kunna fogas åtskilliga andra, hafva vi velat lägga i dagen hvarthän tillämpningen
Källa: Project Runeberg ·