Sida 85
5. Pröfning af grunderna för Dödsstraffets bibehållande i den svenska strafflagstiftningen
Professor Nyblaeus om dödsstraffet.
85
leder, om man pa konkreta forhållanden vill i all sin stränghet tillämpa de Boströmska grundsatserna om dödsstraffets rättmätighet. En strafflag, byggd pa dessa grundsatser och i enlighet dermed genomförd med logisk konseqvens i alla sina särskilda detaljer, skulle förete grymmare stadganden än någon nu gällande strafflag i hela den civiliserade verlden.
Boströms lärjunge, professor Nyblæus, har med aktningsfull pietet framhållit mästarens läror. I en senare upplaga1) af sin afhandling, har han dock visat det han, för sin del, vill icke så obetydligt jemka på strängheten häri. Detta anse vi vara ett mycket godt tecken, helst då det kommer från en sa framståeude vetenskapsman, utvisande att han börjat rygga tillbaka för tillämpningen af nämnda läror. Han yttrar visserligen, att rättigheten att straffa med döden eller »att absolut betaga brottslingen förmågan att skada kan först då inträda, när den brottslige sökt att tillintetgöra Statens eller den enskildes personlighet eller med berådt mod och kall öfverläggning begått en handling, som röjer, att han icke bär aktning för något slag af menskliga rättigheter» (s. 23); men han tillägger omedelbart derefter den ganska väsentliga inskränkningen, »att Staten kan följaktligen icke vara befogad att i allmänhet använda dödsstraff vid sådana förbrytelser, som, till åtskiluad från mord, få namn af dråp. Da nämligen, »enligt lagspråket», säger han, »den gjort sig skyldig till dråp, som i hastigt mod, i ett ögonblick af öfverilning, af häftigt uppbrusande vrede eller någon annan sinnesrörelse, afhändt en menniska lifvet, så är dråpet, sä att säga, en större förbrytelse än den sinnliga driffjeder, som föranledt detsamma. Eör dråp bör således fängelse på lifstid vanligen vara ett tillräckligt straff»2), menar professor Xyblæns
Den svenska lagstiftaren af 1864 har emedlertid, rörande drap icke hyllat de Boströmska lärorna eller ens godkänt en sådan förmildrad stränghet som professor Xyblæns ansett sig böra medgifva. Domstolarnes praxis vid tillämpningen har icke heller gått i sådan riktning. Ty i regeln har 14: 3 Str. L.
1) Den tredje, tryckt i Lund 1879.
2) Kursiveringen i dessa citater är af oss gjord.
Källa: Project Runeberg ·