Om dödsstraffet

Dödsstraffets föregifna nödvändighet. 101

Sanningen i dessa grundsatser torde icke kunna förnekas; deu liar ock blifvit erkänd af Lag-Komitéen hos oss. Samma Komité bar dock äfven medgifvit, såsom vi redan anfört, att dödsstraffets nödvändighet och ändamålsenlighet äro tvifvel underkastade, samt att, om »dödsstraffet betraktades med hänsigt till straffens dubbla ändamål att varna och förbättra, så måste medgifvas att det senare ändamålet är alldeles åsidosatt»'). Dessa uttalade tvifvel antyda redan att grunden, hvarpå förenämnde tro hvilar, börjat vackla, och säkert är att under deu tiderymd af mer än ett halft sekel, som förflutit sedan Lag-Komitéen yttrat nämnde ord, hafva tvifvelsmålen ökats, men icke blifvit skingrade. Derom vittna dels de i åtskilliga länder under samma tid vidtagna lagreformer, hvarigenom dödsstraffet antingen borttagits ur den allmänna strafflagen, eller dess användning inskränkts, dels den af Europas regenter utöfvade benädningsrätt, hvarigenom dödsstraffets tillämpande än ytterligare blifvit minskad. — Antagom nu for ett ögonblick att dödsstraffet är nödvändigt, så måste denna nödvändighet bero af endera af följande trenne orsaker, nämligen:

a) att dödsstraffet kraftigare än något annat straffmedel anses afskräcka alla brottsligt sinnade personer från begåendet af brott;

b) att dödsstraffet befriar samhället från faran af nya brott från den lifdömde s sida, samt

c) att åt Staten, likasoraåtindividen, måste tillerkännas nöd värnsrätt.

Beträffande den första orsaken — att dödsstraffet kraftigare än något annat straffmedel afskräcker från brott — så måste villigt erkännas, att detta straff i den stora fredliga mängdens ögon för närvarande betraktas med fasa Fordomdags var visserligen så icke förhållandet, da afrättningar ofta inträffade. Folket vande sig då att se blodet flyta och offren lida, så att dessa skådespel föreföllo såsom alldagliga saker vid hvilka icke fastades

1) Förslag till Allmän Kriminallag. Motiv p. 10.