Om dödsstraffet

102 Dödsstraffets föregifna afskräckande förmåga.

synnerlig uppmärksamhet. Men, om det numera är den stora mängden, som med fasa betraktar dödsstraffet, så måste dock härvid ihågkommas, såsom nvss sades, att det är samhällets fredliga, välsinnade medlemmar, de der icke hysa brottsliga afsigter, hvilka så göra. Samhällets dragg deremot känner ingen rysning vid åsynen af en afrättning1), icke samma fruktan för ett straff, som blott upprör dess sämsta lidelser. Kunde dödsstraff al 1 tid och omedelbart följa på mord, skulle måhända straffet medföra afskräckande verkan, ty då visste hvarje brottsligt sinnad menniska hvilket straff som oåterkalleligen genast skulle följa gerningen i spåren. Men nu, då en aflägsen möjlighet allena, icke vissheten, af ett dödsstraff framstår för brottslingens inre öga, måste den åsyftade moraliska effekten blifva af ringa betydenhet. Den person, som, efter mogen öfverläggning star färdig att begå ett groft brott, foreställer sig alltid, i nittionio fall af hundra, att ban skall kunna gå så försigtigt tillväga, så väl beräkna alla eventualiteter vid brottets föröfvande, att ban icke skall upptäckas ocb följaktligen undgå allt straff. Äfven om ban reflekterar öfver möjligheten af att blifva upptäckt, tror ban dock, och hoppas alltid, att han icke skall vid domstol kunna lagligen öfverbevisas om någon delaktighet i brottet. Lagens hot om dödsstraff verkar följaktligen icke kraftigare än lagens hot om lifstidsstraffarbete, alldenstund brottslingen, förblindad af sina passioner, inbillar sig sjelf att han skall undslippa allt straff2).

1) Donkersloot: Die Todesstrafe und die Psyehologie. Münster. 1865.

p. 22.

2) När predikanten vid fängelset i Horsemonger Lane, Rev. J. Jessop den 24 Februari 1865 förhördes inför den af engelska regeringen förordnade bCapital Punishment Commissionv, yttrade han på framställde frågor, bland annat: »I do not think that when persons commit murder they take the element of deteetion into account: they are usually of a higher class than the ordinary thieves .... and they usually plan their murders and the plan them, as I believe, wi th the hope and expeetation that they will not be detected; and when they commit a murder, or plan it, they do not inta-gine that they shall be found outv. (Report of the Capital Punishment Com-mission. London. 1866. p. 299—300). — Jfr Henry Romilly: The punishment of Death. London. 1886. p. 36; 54—55; — Prosper Despinb: Psyehologie naturelle. Paris. 1868. III. p. 260. o. f. — Lombroso: L'homme criminel anmärker p. 426: »Les pius grands coupables ne prévoient jaruais la possibilité pour eux d'ètre découverts»; och Proal: Les réformes proposées par V An-