Om dödsstraffet

103 Dödsstraffets föregifna afskräckande förmåga.

Om sålunda i anledning af nämnde förhallande deu, som står i begrepp att begå ett mord, icke vid detta tillfälle känner någon fasa för dödsstraffet, hvarmed lagen hotar honom, så är naturligtvis forhallandet belt annorlunda när gernings-mannen, efter det föröfvade brottet finner sina beräkningar gäckade, ban sjelf fängslad, öfverbevisad, dömd och färdig att bestiga schavotten. Att han då, nedslagen och gripen af ånger öfver sin missgerniug, erfar fruktan för döden, bevisar ingalunda att dödsstraffet är det verksammaste afskräckningsmedel lagstiftaren har att använda for att värna Statens fornuftsgiltiga intressen. Ty den fruktan för döden, som uppstår efter det en dödsdom är afkunnad, är ej af samma art eller verksamhet, som den allmänna fruktan för lagens näpst, hvilken en hvar bör känna, innan han begår ett brott. Att dödsstraffet, kraftigare än något annat straff, verkar afskräckande på brottsligt sinnade personer, har ännu icke på ett tillfredsställande sätt blifvit bevisadt.

Under århundraden tillbaka har man i andra länder och i värt fädernesland experimenterat med dödsstraffet. Har detta bidragit att minska antalet af grofva brott? — Nej! ju oftare samhället verkställt afrättningar, ju mera förvildadt och blodtörstigt har folket blifvit.

Vittnesbörd härom eger man allt ifrån medeltiden intill den första franska revolutionen, och under denna i all synnerhet, då afrättningar i stor skala egde rutn ')

Ett slående exempel har i senare tider äfven Irland lemnat, hvarest mord, mordförsök och mordbrand på ett högst betänkligt sätt tagit öfverhanden. Den engelska regeringen i detta land har, under en längre följd af år, med oblidkelig stränghet låtit hänga alla dem, som begått mord eller mordförsök å egendoms-egare eller deras biträden eller deltagit i sådana brott, så snart man nämligen lyckats finna en jury, som uttalat sitt skyldig. Och när man slutligen endast med yttersta svårighet kunde er-

thropoloyie criminelle (\ Bulletin de la Société générale des Frisons 1890 p. 658) erinrar likaledes: »Ce qui ititimide les malfaiteurs, c'est moins la sévérité de la peine à laquelle ils espèrent se soustraire que la certi-tiide de la repression».

1) Se härom Berriat-Saint-Prjx : La justice révolutionnaire. Paris. 1870. I. p. 426. Författaren anför, bland annat, huru i kantonen Bedoin afrättades på en dag ej mindre än 63 personer.