Om dödsstraffet

Afrättningar afskräcka icke från brott. 187

vägar att fördölja gerningen och spåren deraf. Erfarenheten har derföre också visat, att mordgerningar blifvit begångna straxt efter en afrättning1); att under pågående offentliga afrättningar djerfva brott blifvit föröfvade, såsom fickstölder, m. m.2) samt att ganska många mördare, icke en gång, utan ofta flere gånger, förut såsom ögonvittnen varit närvarande

1) Sir J. Walsh yttrade i Underhuset i England, under diskussionen den 3 Maj 1864, angående dödsstraffet: »At the execution of Taylor and Ward a young man named Thomas Edwards was present. In six days afterwards he was committed to goal for taking the life of a young woman and was the very next to sufier upon that scaffold». (Times) — Samma dag på aftonen den 15 November 1864, då Müller, som i en jernvägsvagn föröfvat mord, afrättades i London, skedde ett mord i en af stadens förstäder (Report of the Society for the Alolition of capital punisliment. London. 1865. p. 12). I Epinal i Frankrike hände 1844, att en man, vid namn Jeröme, föröfvade giftmord 6 veckor efter sedan han åskådat en afrättning af 2 delinqventer dersammastädes (Dl* Boysaymé : I)e la peine de mort. Marseille. 1863. p. 53). Den 5 Augusti 1869 afrättades offentligen i Paris, under stort tillopp af menniskor, mördaren Momble och alla Parisertidningar innehöllo härom de omständligaste berättelser. 20 dagar derefter eller den 25 i samma månad började Troppmann utföra sina afskyvärda mordgerningar i Pantin; och under de 5 dagar, som följde på hans af tusentals personer åskådade afrättning, skedde ej mindre än tre mord i Paris. (Vidal: p. a. st. p. 258—59). — Jfr Jules Simon: La peine de Mort. Paris. 1869. p. 36—37. — Rebaudi: La Fena di Morte e gli Errori giudiziari. Roma. 1888. p. 35. o. f. — En arbetskarl, som på morgonen åsett en afrättning vid Skanstull vid Stockholm, slog samma dag på aftonen ihjäl en af sina kamrater. (Jurid. Arkiv. XXIII: p. 150). — »Det är icke för så många år sedan, som det inträffade, att kort efter en ung mans afrättning i Stockholm tvenne sjömän inne på en krog råkade i ordvexling med hvarandra och den ene af dem stötte en knif i magen på den andre». (Bondeståndets Prot. vid Biksd. 1862- 63. VI: p. 114).

Att fordom äfvenledes dråp inträffat på sjelfva afrättsplatsen, omedelbart efter en afrättning, derom vittnar, bland aanat, Kongl. Plakatet den 24 Maj 1700, der det anmärkes »huruledes tid efter annan then händelse sig tildrager, at enär en Skarprättare, vid then honom anbefalte Execu-

tionen öfwer Dödzfångar, ey förrättar sin tienst med ett hugg.......

tager sig en hop obetänckt och öfwerdådigt Folk thet oråd före, at antingen med Stenar eller annat Gewär öfwerfalla Skarprättaren, hwaraf ibland, tå then gemena hopen i myckenhet sammanlöper, jämväl dråp och dödeslag tima plägar» etc.

2) Se Times' beskrifning på mördaren MCllers afrättning i London den 14 November 1864.