Om dödsstraffet

192 Under 20 år icke någon afrättning i Sverige.

Kasta vi ännu en gång en blick på de ofvanstående Tabellerna VII, VIII, IX och X, så se vi huru antalet för mord sakfällde män och qvinnor småningom nedgått oaktadt folkmängden i allmänhet varit i jemnt stigande. Under den långa perioden af 34 är, från och med 1856, det första år, då icke någon afrättning i Sverige förekommit, till och med 1889, har under sammanräknade 20 ar dödsstraffet icke gått i verkställighet. Bödelshandverket har hvilat, utom under förstnämnda är äfven under ären 1865, 1867—71, 1873—75, 1877 78, 1880—81, 1883—86 och 1888 -89, och icke någon torde med fog kunna påstä att rättsordningen i Sverige under dessa nu anförda ar varit mindre tryggad än under de år, då bilan utkräft sina offer. Tabellen X angifver att under åren 1865—89 har Staten genom verkställda afrättningar förkortat 9 menskliga individers lif; men roten och upphofvet till deras brott — eländet, lasterna, vanvårdad uppfostran, bristande religiositet — qvarstår, och det är dock just detta, som man skulle söka så vid möjligt undanrödja. Det är genom visa lagar och kloka anordningar, som Staten och kommunerna skola medverka för vinnande af sådant ändamål. Om icke Staten med alla de medel, hvaröfver han kan förfoga, söker öfvervaka och främja det uppväxande si ägt et s uppfostran till gudsfruktan och sedlighet, till arbets-samhet och förvärfvandet af nyttiga kunskaper, skall man fåfängt vänta en verklig minskning i brottens antal1). Ty man fär icke förgäta, att en stor del af de brottslingar, som befolka Statens fängelser, äro födda i elände, hafva uppvuxit utan att vänjas vid goda seder, utan att åtnjuta religiös omvårdnad, och att deras lefnadsbana i följd häraf blifvit en fortgång från last till last, från brott till brott2).

)) Olivecrona: Om orsakerna till återfall till brott. Stockholm. 1872. p. 9 och Des causes de la Bécidive. Stockholm. 1873. p. 12.

2) Den 25 Januari 1876 afrättades i Norge mördaren Wallin. Om honom yttrar J. Tbaasdahl: nNär vi tänka oss att Wallin för det första var född af kringvandrande föräldrar och hade en fader, hvilken så att saga med modersmjölken sökte ingifva honoin gudsförnekande grundsatser, att han var arresterad tvenne gånger innan han blef konfirmerad, och att han ändtligen i en framskriden ålder blef konfirmerad i ett fängelse, så kunna vi lätt sluta till hvilken uppfostran ban erhållit. När vi vidare betänka att han, i de 55 år han upplefvat på jorden, vandrat från fängelse till fängelse och tillbringat största delen af sitt lif i straffanstalter, kunna