Om dödsstraffet

Fyra läkare afrättade för giftmord.

191

ofta förekomma sinnesrubbningar; ja, efter begångna mord eller drap, har icke sällan blifvit ådagalagdt, att gerningsmannen handlat under inflytelsen af någon monomani eller fix idé1).

Ar 1865 lästes i alla tidningar berättelsen om ett ohyggligt giftmord, föröfvadt af en fransk läkare, La Pommerais, hvilken genom små doser forgift afdagatagit en nära anhörig. La Pommerais guillotinerades; men berättelsen härom afskräckte ej en engelsk läkare d:r Pritchard, att ett år derefter förfara lika nedrigt och hjertlöst, eller att genom små qvantiteter gift undanrödja sin hustru och sin svärmoder på ett sätt, som skulle bibringa allmänheten föreställningen, att giftets verkan varit följden af en dödande sjukdom. Pritchard kände nog både La Pommerais' öde och huruledes eu doktor Palmer, för likartadt giftmord, icke måuga är förut blifvit hängd, äfvensom att den engelska lagen straffar mord med döden. Fruktan för straffet kunde dock ej hindra honom att fullfölja sina ohyggliga planer emedan han, likasom hans föregångare La Pommerais och Palmer, hade föreställt sig, att ban så ytterst noga beräknat alla eventualiteter att icke något spår för misstankar om mord skulle kunna fålla efter honom. Ar 1882 hängdes ytterligare den engelske läkaren Lamsoit2) for giftmord å sin svåger, i afsigt att komma i besittning af dennes förmögenhet. Alla dessa af 4 läkare föröfvade giftmord bevisa huru föga dödsstraffet, som på den ene efter den andre af dem blifvit verkstäldt, förmått afskräcka frän dylika brott.

1) Mordmanien, eller en blind drift att utgjuta blod, utan något bestämdt motiv, återkommande stundom efter längre eller kortare mellantider, mellan hvilka förnuftets bruk är alldeles obehindradt, har i senare tider varit föremål för noggranna iakttagelser, hvilka lemnat ganska anmärkningsvärda resultat. Se härom EäQülBOL: Note sur la Mono-manie-homicide. Paris. 1827. hvilken anför många exempel pà mordmani. — Fkiedreich : Systematisches Handbuch der gerichtlichen PsycMogie. Leipzig: 1835. p. 566. o. f. — Wistrand : Handbok i Rättsmedicinen. Stockholm. „ 1852. p. 366. o. f. — Mittkrmaier: Iller die Nothwendigkeit für Ziveck-mässige Einrichtungen zu sorgen, durch welche der Wnhrheit entsprecliende, genügrvde Gutachten der Sachverständigen im Straf verfåhrén gesichert werden. Nurnberg. 1863. p. 130. o. f. — Despisb: II. p. 284. o. f. — Aubby: La conta/jion du meurtre. Paris. 1888. p. 142.

2) Lamson var morfinist i hög grad, ansågs af många hafva varit otillräknelig.