Om dödsstraffet

II

Inledning.

så slog Europa med beundran och tilldrog sig dess sympathier? Hvad hade den unge författaren att säga, hvartill en hel verldsdel med uppmärksamhet lyssnade? Jo, sanningen, den osminn-kade, oförställda sanningen, oförskräckt uttalad i ett vältaliggt och populärt språk.

Tänkare hade visserligen förut egnat uppmärksamhet ååt frågan om grunden för Statens rätt att straffa lagöfvertnidelel-scr; men i allmänhet hade denna fråga blifvit högst ytligt uppp-fattad och lika ofullständigt behandlad, emedan denna rätt allll-mänligen antogs såsom något alldeles gifvet, hvilket aldririg varit betvifladt och derföre icke behöfde bevisas. Ännu mindrlre hade omfånget af denna rätt blifvit tillbörligen undecr-sökt. Väl hade Thomas Morits i sitt bekanta arbete Utopia v') framställt tvifvel om dödsstraffets rättmätighet; men hvad hann yttrade i ämnet förklingade utan att någon derpå gaf akkt. Grotius, då han i sitt stora verk: De ju re belt i et paris (111: 20) afhandlar om straff (de percnis), omförmäler med gillandde användandet af dödsstraff, åberopande till stöd härför den Tlee-liga Skrift; och Montesquieu i Esprit des Lois (XII: 4) faimn dödsstraff helt enkelt vara »une espèee de talion, une rcmèddc de la socidté malade», men medgaf dock att grymma straff bbi-draga icke att skaffa lagarne åtlydnad (Yl: 12). Denna ytligga uppfattning af straffrätten hade ock i tidernas längd alstrat deen föreställning, att för Statens straffrätt icke funnes några gränseer, en föreställning, som despotismen i åtskilliga länder sökte gönra gällande i användningeu af de mest barbariska straffmeddel samt i tortyr för att aftvinga misstänkta personer bekätineläse om begångna förbrytelser. Den unge italienaren, upptänd i af en djup och ädel harm öfver de oerhörda grymheter, som i i hans fädernesland och i angränsande länder, i lagens namn foiir-öfvades, hade mod att tala den länge förstummade sanningeuns ord. Han sökte visa griuiden för Statens straffrätt och de boc-stämda gränserna derför. 1 det förra afseendet utgick hann visserligen från en felaktig förutsättning, nämligen från förce-ställningen om ett samhällsfördrag, men vid bestämmandet i af gränserna för rättigheten att straffa yrkade lian att dessa skulllle allena utgöras af rättvisa och mensklighet. Han uppträdde aatt kraftigt bekämpa tortyrens användande, såsom ett medel aatt

1) l)e opiin o reipublicæ sta tu detjite ti u rit insula Utopia Löwen. 15116.