Om dödsstraffet

Folkopinionen uttrycker afsky för dödsstraff. 203

Den allmänna opinionen, i fall man anser sig kunna åberopa densamma, torde sannerligen kunna antagas snarare vara emot än för dödsstraffet, äfven der reflexionen icke kommit till klarhet angående möjligheten af detta straffs afskaffande. Ty hvad bevisar den hos den stora massan öfverallt fortlefvande afskyn för skarprättarenså att denne tjensteman måst ställas under Kongl. Maj:ts särskilda hägn och beskydd2); den fasa allmänheten känner för schavotten, hvilken gjort att afrättningar, som fordom verkställts pä allmänna torg i städerna, måst exeqveras utanför stadsportarne och slutligen, såsom numera är fallet, inom straffängelsets murar3); den ängslan och oro, som gripa den hyfsade delen af befolkningen i orten, der en afrättning förberedes till verkställighet; den hos jurymännen i de länder, der jury i brottmål enligt lag finnes, ständigt återkommande benägenheten att, om möjligt, hellre fria än falla vid brott, for hvilka strafflagen stadgat dödsstraff; den äfven hos oss bland domare märkbara benägenheten att, der alternativa straff äro stadgade, hellre döma till straffarbete än till döden; — hvad bevisa, säga vi, alla dessa omständigheter, om icke att en dunkel aning existerar, eller att ett inre medvetande forefinnes, som ropar, att dödsstraffet, ett omenskligt straff, icke vidare är nödvändigt for att trygga den allmänna rättsordningen, och att det derföre såsom icke rättmätigt bör ur den allmänna strafflagen forsvinna.

bort utan all nåd afrättas, att denne med försköning från straffarbete skulle tillåtas inträda i honom erbjuden tjenst.

1) Patkull: En sommar på Island. Stockholm. 1806. s. 265. not. anmärker att si våra dagar måste en å Island till döden dömd brottsling föras till Danmark, emedan ingen isländing velat åtaga sig att vara bödeh.

2) Kongl Brefvet den 5 Januari 1699; 4: 1 Straffbalken i 1734 års lag.

3) Kongl. Eörordningen den 10 Augusti 1877.