Om dödsstraffet

219 Möjligheten af justits-raord.

ersättning lemnas; i brottmål, om någon blifvit oskyldigt ådömd böter, straffarbete eller fängelse, blir också en ersättning ellei upprättelse möjlig, ehuru aldrig den tid, som för den oskyldigt fångne gått förlorad, kan honom återskänkas; men ett verkstäldt dödsstraff afskär deremot absolut all möjlighet att i ringaste mån godtgöra ett begånget misstag. Vi tro visserligen att justits-morden hos oss, efter 1779 års lagreform, varit ytterst sällsynta, och att inan här i Sverige, mindre än annorstädes, har skäl att befara deras återkommande. Men, vi upprepa det, blotta möjligheten af justits-mord bör vara ett tillräckligt motiv att icke använda dödsstraffet, emedan den demoraliserande verkan af ett sådant mord i rättvisans vanhelgade namn mer än motväger de förmodade fördelar, som man genom detta straffmedels användande velat bereda åt samhället.

Kunde nian sammanräkna allt det oskyldiga blod, som i lagens namn flutit allt ifrån begynnelsen af vår tideräkning intill närvarande tid, skulle man häpna deröfver och bestört fråga, om rättvisan flytt från jorden. Må man först erinra sig huru judarne ropade: »vi hafva lag och efter vår lag skall han dö», (Joh. Ev. 19: 7) och huru Verldsförsonaren, ehuru skuldfri och ren, dömdes brottslig och blödde. Må vi vidare ihågkomma huru tusentals kristna, under kampen mot hedendomen, för sin tros skull dömdes till döden och på det grymmaste sätt aflifvades, huru under religionsförföljelserna i Spanien, Italien, Frankrike, Nederländerna, England och Tyskland hopar af menniskor, utan annan orsak än ett ståndaktigt vid-blifvande af sin tro, likaledes dömdes till den qvalfullaste död, luiru under trolldoms- och hexeriprocesserna under medeltiden och ända in i förra seklet hundratal af menniskor efter ransak-ning och dom kastades på bålet, för ett brott, som endast existerade i inbillningen, huru under den första franska revolutionen, under frihetsyrans berusning, landets ädlaste män och qvinnor alldeles oskyldiga eller på de lösaste misstankar dömdes till döden och afrättades — må man erinra sig alla dessa blodsdomar och man skall känna sig djupt nedtryckt till jorden vid tanken pä allt som skett i rättvisans missbrukade namn.

Här i Sverige hafva äfven under medeltidens inre strider och in på det sista århundradets skiften månge för politiska