Om dödsstraffet

223 Juridiska misstag och oskyldigt dömde.

var lifligt öfvertygad om Borras' oskuld, lyckades slutligen utverka ny ransakning, hvilken ledde till det resultat, att Borras befanns vara till förenämnde brott alldeles oskyldig. Franska republikens president Carnot har i anledning deraf den 26 Maj 1890 benådat Borras från tillämpningen af det honom fullkomligen orättvist ådömda straffet, sedan han emedlertid fatt tillbringa 3 år i fängelse.

Om i alla dessa sistnämnda fall dödsstraffet skulle hafva verkstäldts, hade lika många offentliga justits-mord egt rum.

I Frankrike känner man under detta sekel äfven andra fall af verkliga justits-mord. Lai/et-Va/deson uti sitt arbete: Martyrologe des erreurs j udiciaires uppräknar dem, likaså Ortolan i sina Elements du droit criminel (p. 607) Es-main har egnat en skildring åt de oerhörda misstag, som i rättvisans namn under 18:de århundradet förde oskyldigt dömde till döden, och han anmärker: »il est arrivé pius d'une fois que 1'innoeence, injustement poursuivie, n'a été reconnue qu'à-près le supplice»1).

Flere utmärkte mathematici, såsom Laplace, Couruot och Poisson hafva till och med sökt genom en probabilitets-kalkyl bestämma i hvad förhållande de felaktiga domsluten stå till de välgrundade. Den sistnämnde har i synnerhet åt detta ämne egnat mycken uppmärksamhet2). Sålunda tror man sig kunna mathematiskt bevisa att bland 257 personer, som i Frankrike af jury sakfallas för brott, är alltid en oskyldig8).

I Belgien afrättades 2 personer, hvilkas oskuld år 1862 blef uppdagad4) och denna händelse har bidragit dertill, att sedan 1863 har dödsstraffet der icke vidare gått i verkställighet, utan kan numera, efter snart tilländagångna 28 år, betraktas såsom de facto upphäfdt i detta land.

1) Histoire de la procédure criminelle en France. Paris. 1882. p. 387. o. f.

2) Poisson: Bechercltes sur la probabilité des jwjements. Paris. 1837. p. 385.

3) Du Hoisaymk: De la peine de mort. p. 115—32.

4) Publication de V Association pour Vabolition de la peine de mort.

I. p. 8.