Om dödsstraffet

Lagstiftaren bör ej använda ett irreparabelt straff. 225

lottade äu Sverige, sir det då icke möjligt, att justits-mord skulle kunna ytterligare inträffa äfven i vårt fosterland? Och, när en möjlighet förefinnes, att en oskyldig kan komma att afrättas, synes det föga välbetänkt att bibehålla en straff-art, hvarmed denna möjlighet är förknippad, blott for att, då eller da, genom en afrättning söka afskräcka från brott?

Från den filosofiska forskningens ståndpunkt i vårt land, ställer sig dock hela denna sak mycket enkelt. »Sannt är det visserligen», heter det, »att dödsstraffet kan drabba en oskyldig och att, om detta verkligen inträffar, upprättelse är omöjlig; men så beklaglig en dylik händelse än ma vara, sä utgör den dock icke något skäl att afskaffa dödsstraffet for den, som gjort sig skyldig till ett brott, hvilket i och för sig bör beläggas med lifvets förlust» (mord eller statsbrott?)1). .la, det hänger just derpå huruvida den anklagade verkligen är skyldig. Erfarenheten har upprepade gånger visat att misstag både om personeu och ont den åtalade missgerningens rätta beskaffenhet egt rum, i förra fallet med den påföljd, att fullkomligt oskyldige blifvit dömde till döden och i lagens namn afrättade. Vi vidhålla att, till följd af det ofullkomliga, som vidlåder rättegångsproceduren, skola sådana misstag äfven i en framtid kunna inträffa. Det är derföre vi fortfarande påyrka, att lagstiftaren icke bör använda ett irreparabelt straff, då man i straffarbete for lifstiden eger ett straffmedel, som gör brottslingen oskadlig for samhället, som möjliggör en, om ock ofullständig, upprättelse for oförskyldt lidande, derest den dömdes oskuld framdeles skulle uppdagas. Det är, synes oss, alls icke nog att blott beklaga den legala olyckshändelsen (»legal accident») att en oskyldig mistat lifvet, likasom hela saken vore en bagatell. De misstag, hvartill vetenskapen stundom gör sig skyldig, blifva snart korrigerade; uien så är icke förhållandet på den praktiska juridikens område. Lagstiftaren bör söka förebygga ödesdigra misstag, omöjliga att någonsin rätta eller godtgöra, misstag, som i högsta grad kränka rättvisan.

Om det i närvarande tid lyckligtvis ganska sällan inträffat att en fullkomligt oskyldig menniska, till följd af misstag om

1) Nyblæus: p. a st. s. 28.