Om dödsstraffet

247

och Dalman samt H Exc. justitiestatsministern friherre De Geer1) Den sistnämnde yttrade, bland annat, att genom det framlagda förslaget till ny strafflag, deri for de gröfsta brott stadgats alternativt dödsstraff och lifstidsstraffarbete, »vore ett stort steg taget till dödsstraffets afskaffande» och att, om förslaget skulle antagas, »lärer väl tillämpningen af dödsstraffet hädanefter blifva sä sällsynt, att vi i detta afseende kunna ställa oss pä samma linea med de nationer, som hafva de mildaste strafflagarna». Hans anförande bestämde Ridd. o. Adelns beslut.

Hos Preste-Ståndet blef aldrig fråga om dödsstraffets afskaffande Ståndets öfverläggning rörde sig uteslutande derom, huruvida afrättning skulle verkställas offentligen, hvilket äfven blef Ståndets beslut.

Vid sista ståndsriksdagen 1865—66 väckte riksdagsmannen Rosenberg i Bonde-Ståndet motion om dödsstraffets suspenderande under en tid af 10 är och ersättande med straffarbete för lifstiden för att vinna erfarenhet, huruvida icke rättssäkerheten i landet skulle kuuua tryggas utan att afrättningar egde rum. Då motionen behandlades i Lagutskottet afstyrkte flertalet af utskottsledamöterna densamma af skäl, att en lagförändring i sådan riktning troddes skola ingripa i konungens i grundlagen erkända benådningsrätt. Bonde-Ståndet biföll emedlertid enhälligt den Rosenbergska motionen, hvilken åter i Borgare-Staudet förkastades efter votering med 27 röster emot 19. Hos Ridd. och Adeln bifölls Lagutskottets afstyrkande betänkande utan votering.

Under riksdagen 1867, den första efter nationalrepresentationens ombildning, väckte dåvarande borgmästaren (sedermera häradshöfdingen) Bovin motion om dödsstraffets borttagande ur den allmänna strafflagen. Lagutskottet i memorial (N:o 53) • len 16 Februari samma år afstyrkte med 8 röster emot 7 motionen »emedan», såsom orden lydde, »föreställningen om dödsstraffets nödvändighet ännu i vårt land vore med rättsmedvetandet sä införlifvadt att detta straffs borttagande — hvilket måste erkännas först vid en allmänt högre bildningsgrad böra ifrågasättas — icke kunde ske med stöd i detta medvetande». Emot Utskottets sålunda uttryckta afstyrkande re-

1) Ridcl. o. Adelns Protokoll den 11 Juli 18C3 vid Rikadagen samma år.