Om dödsstraffet

4 0 Dödsstraffets upphäfvande för åtskilliga brott.

forslag vid riksdagen 1840—41 upphäfdes genom Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841 alla i lag utsatta, på afskräck-ning beräknade, skärpningar af dödsstraffet, såsom högra handens afhuggande, den döda kroppens stegliug eller forbränning i bål'), sedan Kongl. Maj:t, under loppet af en längre tid, alltid plägat af nåd förskona de lifdömde från dessa skärpningar.

Motioner om de qvalificerade dödsstraffens borttagande ur lageu väcktes i Borgare- och Bonde-Stånden vid riksdagen 1834—35, men afslogos (se Lag-Utskottets Bet. N:r 131, 164 i Bihang t. R. St. Prot. VII), förnyades sedermera i Bonde-Ståndet vid riksdagen 1840—41, förordades af Lag-Utskottet vid samma riksdag och biföllos af Preste-, Borgare- och Bondestånden (Lag-Utskottets Bet. N:r 16, 71 i Bihang t. R. St, Prot. VII). Genom en lag af den 30 Maj 1 83 5 blef ock det i 5: 1. M. B. absolut bestämda dödsstraff för lasteligt talande eller skrif-vande emot Konungen, Drottningen eller Thronföljaren förändradt till en alternativ bestämmelse af dödsstraff eller straff af fängelse å fästning under vissa år. Dödsstraffet upphäfdes vidare genom Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849 för de i 6: 1, 2 M. B. anförde lagöfverträdelse^ genom Kongl. Förordningen den 4 Maj 1855 för rån och uidingsstöld, genom Kongl. Förordningen den 7 September 1858 för falsk myntning samt genom Kongl. Förordningen den 29 Januari 1861 för barnamord, fosters fördrifvande, dräp och hvarjehanda våldsgerningar, för hvilka brott, enligt 1734 års lag, dödsstraff funnos stadgade, men der nu straffarbete på vissa år eller för lifstiden sattes i stället. Härvid är dock att märka, att Kongl. Maj:t under en längre följd af mer än 30 år regu-liert från dödsstraffet benådat qvinnor, som hade föröfvat barnamord, så att faktiskt hade dödsstraff för barnamord upphört att tillämpas, långt innan detta straff genom sistnämnde författning ur allmänna lagen utplånades. Ja, så vidt vi kunnat

1) Bland reservanterne emot Utskottets Betänkande (N:o 16) i denna fråga finner man dåvarande Protokoll-Sekreteraren, sedermera Justitie-Stats-Ministern, C. E. Günther och Borgmästaren Lagergren. Den förre ansåg att borttagandet af de i 1734 års lag stadgade skärpningar af dödsstraffet för vissa brott, utgjorde ett »våldsamt sönderbrytande af vår nu gällande strafflag, utan att kunna af något verkligt behof rättfärdigas».