Sida 120
En dag vid Eclisfontaine
stå i en lång rad, lansarna äro nedstuckna i marken och karlarna stå bredvid i små grupper och prata, alltjämt beredda att rida än hit, än dit med order och meddelanden. Tid efter annan hör man en bil susa förbi på någon väg i närheten.
En bårpatrull — åtta sjukvårdssoldater — skyndar förbi till stridslinjen. Av blod översköljda bårar bära vittne om att man nyss avlämnat svårt sårade vid någon förbandsplats. Röda korset är eller borde åtminstone vara skonat för elden, och därför bära dess tjänare vapen endast till självförsvar.
Ett par franska kvinnor komma gående med vatten i kopparkannor. De ha varit vid en brunn utanför byn, där vattnet i dessa tider icke kan vara det bästa. Märkvärdigt lugna se de ut att vara, ehuru striden rasar kring deras gårdar, men bleka och allvarliga äro de.
Dimman hänger i trasor och draperier, än lättare, än tätare, men är envis och gör sitt bästa att trotsa den uppgående solen. Det är en betydelsefull dag för tyskarna. De skola — såsom ovan är sagt — anfalla motståndaren vid och omkring Varennes. Klockan går på åtta. Infanteriet säges redan vara i strid. Artilleriet väntar att få gå fram till nya ställningar, men understödjer så gott sig göra låter från de platser, det för närvarande intager, infanterigruppernas framträngande. Skotten dåna allt tätare från olika håll. Helt nära byn står tungt artilleri — haubitser och grova mörsare. De skott, som höras svagare och med ett dovare ljud, härleda sig från franska sidan. Ibland höras fyra eller sex
Källa: Project Runeberg ·