Från fronten i väster september-november 1914

truppernas förbindelser med hemorten äro ordnade. Jag bifogar därför ett par diagram, det ena klargörande etappväsendet vid en tysk, det andra — för jämförelsens skull — vid en svensk armé. Man ser hur de från resp. armékårers förläggningsområden i hemorten kommande järnvägslinjerna samlas till den huvudtransportled, som för in på arméns etappområde — i fiendens land till en »Etappenhauptort» — etapphuvudstation — och hur från denna punkt ett nytt nät av förbindelseleder av alla slag, järnvägar, fältbanor, landsvägar, vattenvägar, utstrålar mot de operativa enheterna vid fronten. Det hela påminner livligt om ett träd med sina rötter och grenar. Så långt möjligt är måste man i fredstid planlägga den verksamhet som står i samband härmed. Det faller av sig självt att instruktioner och föreskrifter äro utfärdade ej endast för etappväsendet i stort, utan också för var och en av dess detaljer, ty det kan icke bringas nog klarhet inom förvaltningens olika grenar i krig: krigsförplägnaden, krigssjukvården, krigsveterinärvården, krigspostväsendet, krigstelegrafväsendet, krigsjärnvägstjänsten, krigsmateriel- och krigskassaväsendet, o. s. v.

Högsta ledningen över etappväsendet utövas av en generalinspektör, underställd chefen för arméns generalstab. De olika arméerna hava var sin, under arméöverkommandot lydande, etappinspektion med det inre utseende som nyss blivit antytt. Den regerar i vederbörlig etapphuvudstation och har under sig etappkommendanturer, vilka i sin ordning råda över en eller flera etappstationer med kringliggande område.