Från fronten i väster september-november 1914

lämna underrättelse om till trupperna ankommande transporter av personal, hästar, materiel och förnödenheter.

I allmänhet tillkommer det etappkommendanturerna att tillgodose etappväsendets egna behov, samt att sörja för de truppavdelningar, häst- eller slaktdjursdepåer, som tillfälligt uppehålla sig inom eller passera genom etappområdet, under det att etappinspektionen med omedelbart under densamma lydande formationer och anstalter förmedla de stridande truppernas krav på etappområdet i dess helhet eller hemorten. För att etappväsendet skall verka snabbt inför hastigt uppkommande behov — särskilt vid en strid — ordnar det, såsom vi sett, upplag av materiel och förnödenheter. Det för bok över allt vad som finnes på lager inom resp. områden. Med den civila förvaltningen träder det alltid i nära förbindelse och kan i fiendeland ofta — om arméns säkerhet så fordrar — själv övertaga densamma. Etappinspektionen, såväl som en etappkommendantur, rekvirerar t. ex. ofta hos mären i ett samhälle viss handräckning. Det behöves några tiotal arbetare eller andra civila personer för att gräva ned döda hästar eller för att rengöra en gata. Segrarens soldater göra ej sådant själva.

Måhända tilldrager sig sjukvårdsväsendet framför annat lekmannens uppmärksamhet — åtminstone har detta varit händelsen med mig. Man häpnar över det väldiga verksamhetsområde, som faller på endast den under etappinspektionen lydande etappläkarens lott. Generalöverläkaren vid 4. arméns etappinspektion hade under sig sjukvårdsanstalter på 28 olika