Sida 233
Bakom Fjärde armén
tyska härens, det tyska folkets livskraft. Han känner något, som han känt förr. Han känner nu vad de orden i sanning inneburo, som den fattige svenske underofficeren Wessling svarade tsar Peters generaler på deras fråga, hur svenskar kunde kämpa så tappert — två mot hundra: »Det måste vi göra för vår nådigste konungs skull och trogne eds plikt.» Den andan lyser ur ögonen på varje tysk soldat. Så hamna vi slutligen i Vouziers på västra stranden av Aisne.
Vårt uppehåll är icke långt. Generalen mottager blott från ett par officerare vid etappkommendanturen därstädes rapporter om vad som tilldragit sig sedan i går. Och då han inhämtat att allt är i bästa ordning, ropar han »kör» och vidare går färden söderut på chausséen, som leder till Séchault och Cernay, XI. armékårens väg till Sedan 1870. I den sistnämnda byn befinna vi oss tjugu kilometer väster om Varennes. Men mellan båda dessa platser utbreder sig Argonnerskogen, där det ännu kämpas så hårdnackat. Från Cernay utgår mot väster stora landsvägen till Reims. På de första sexton kilometerna av denna led, eller allt till byn Somme Py, hade jag tillfälle att besöka några högst intressanta punkter. Vägen i fråga var i slutet av september den sista mot söder, som i denna trakt innehades av tyskarna.
Den första byn väster om Cernay är Rouvroy. Längre skulle vi icke fara i dag. Vi gjorde ett kort uppehåll och intogo vår enkla, fältmässiga frukost, långa smala skivor av soldatbröd med smör och skinka, samt ett glas rödvin. Generalen hade med sig
Källa: Project Runeberg ·