Sida 250
Bakom Fjärde armén
också vackert att se generalen med den bestämda men vänliga blicken, de vita mustascherna och det stålgrå håret. Rak och högrest stod han där i sin gråa kappa och med händerna på ryggen. Han hade aldrig behövt göra sig omaket att stiga ur och hälsa, men det gladde hans krigarsjäl att betrakta dessa män, som rest från hem och härd, från hustru och barn för att blöda och dö, men också för att kämpa och segra för fosterlandet. »Därför äro vi kamrater,» tänkte han då de sista tågat förbi och musikens toner dogo bort i täten. Och sedan åkte vi förbi landstormsbataljonen för andra gången och lyssnade åter till den uppfriskande paradmarschen.
Vid återkomsten till Vouziers överlämnade generalen mig i händerna på ryttmästare von Behr, en broder till kammarherren. Han var en glad och munter herre, och då generalen bad honom att vara snäll emot mig, lovade han att det icke skulle gå någon nöd på mig. Och han höll ord, ty under den rundliga vecka jag tillbringade hos honom och hans kamrater, hade jag tillfälle att se och lära mycket och att träffa många märkliga och dugande män. von Behr hade för länge sedan tagit avsked, men vid krigets utbrott återinträdde han i tjänst vid ett kyrassiärregemente och förde nu en reservskvadron. Hans trupp bodde nu i 3. franska kyrassiärregementets etablissement. Eftersom dagen ännu icke var slut, föreslog han mig genast — som sann kavallerist — ett besök i ett ridhus, vilket var inrättat till stall och logement. I en väldig hall stodo hästarna, välmående och välskötta, i sina spiltor utmed väggarna, under det att manskapet hade ordnat sina bäddar på ett
Källa: Project Runeberg ·