Sida 254
Bakom Fjärde armén
uppslag till många förändringar och förbättringar inom sjukvårdsväsendet i fält.
Vi gjorde en flyktig rond genom några av lasarettets salar, där systrar och katolska bröder sakta gingo mellan bäddarna, tysta som andar. Alla platser voro icke upptagna, men i natt väntade man fem hundra sårade, av vilka många dock redan följande dag skulle skickas vidare. Även nu sågo vi franska fångar som på bårar buro sårade tyskar till järnvägsstationen för vidare befordran, en ganska egendomlig syn. Bland de tyska patienterna rådde den vanliga stämningen, som med epidemisk kraft besjälar denna beundransvärda och helgjutna armé — ingen hemlängtan, blott en oemotståndlig trängtan tillbaka till striden. Stötte man någon gång på en soldat, som sade att han önskade sig hem, så var han av ett svårt sår bunden vid sjukbädden och i bästa fall förvandlad till krympling för livet. Ett sådant exempel sågo vi just i lasarettets operationssal. En karl hade fått sitt ena ben så illa tilltygat av en granat, att han måste underkastas amputation. Förbandet lades skickligt och hastigt kring benstumpen och soldaten vaknade. Men han hade glömt var han befann sig och han trodde, såsom framgick av hans orediga tal, att han ännu låg i skyttegraven.
I en sal lågo patienter, som nyligen undergått operation. I en annan lågo de, som fått sina kulor i huvudet. Hos en av dessa soldater satt projektilen ännu kvar. Han såg hemsk ut där han ständigt stirrade åt samma håll och oroligt och fåfängt försökte att stiga upp. En av hans grannar hade blivit blind efter skottet och en tredje hade förlorat minnet,
Källa: Project Runeberg ·