Sida 259
Bakom Fjärde armén
professor Zinsser sent en kväll i mörker och hällregn och begav sig skyndsamt till det provisoriska sjukhuset. Ljus fanns icke att tillgå. Men den ena vagnen efter den andra kom med nya sårade. Strömmen tycktes aldrig taga slut. De sjuka hopades överallt i den rysligaste trängsel. Somliga dogo under natten. Andras tillstånd förvärrades. Alla voro genomvåta; förbanden voro i trasor och upplösta. Så lågo de, femton hundra svårt och lätt sårade, om varandra. Här och där kallnade ett lik. Den rysligaste lukt rådde. Ingen förmådde ju gå ut. Krafterna voro förbi. Och natten var svart som sot, regnet sprutade ned. Professorn kunde icke lindra nöden, han hade intet annat val än att invänta dagningen.
På morgonen anlände fem läkare och tjugu sjukvårdssoldater. Det var en ryslig syn som mötte dem i dessa överhopade, nersmutsade salar med stanken från variga sår och exkrementer. Men de grepo genast verket an och fingo snart hjälp från ett fältsjukhus. De voro då trettio man. Arbetet fortgick dag och natt. Men ständigt nya hopar kommo. Allt syntes hopplöst. De sårade sträckte händerna mot läkaren blott han visade sig och ropade: hjälp oss, hjälp oss. Man anskaffade extra automobiler för att bortföra dem som kunde fördraga transport. Många sårade kröpo själva ned utför trapporna för att få plats i någon sjuktransportvagn och komma bort från denna helveteshåla. Läkarnas oerhörda energi övervann dock till slut svårigheterna. Man inrättade kök, slaktade boskap och kokade köttsoppa. Soldater som hungrat i dagar fingo äntligen äta sig mätta. Alla förband omlades, de svårare fallen först,
Källa: Project Runeberg ·