Sida 288
Vid Fjärde armén
lappade vägg skänker den en pittoresk bakgrund. Där skymtar också en av dessa välsignade förbinderivagnar, åt vilka vi förut ägnat någon uppmärksamhet. Den är nog icke ensam. Det ser ut som om vi skulle befinna oss på en punkt där vad vi kalla första echelongen av den till framförvarande armékår hörande stora trängen håller på att samlas.
På alla gårdar och gränder inne i byn se vi grupper av dessa kraftiga och glada, alltid nöjda och belåtna tyska soldater, sysselsatta än med att plocka fram sina grejor ur packvagnarna, än med att laga sin middag eller sina kläder. Infanteristerna — det ligger också sådana i byn — anlita sina kokvagnar, vilka stå rykande och trevliga som alltid, på skyddade platser. De andra, som inga sådana inrättningar ha, koka på gammalt vis i kokgravar. Kring stora tält, spända över och framför fordonen, bildar trängkolonnernas manskap icke sällan riktigt idylliska picknick-grupper.
Ute på ett fält rastar en krigsbrokolonn. Dess vagnar, dragna av fyra hästar, äro starkt spridda. Och varför? Jo i går gick en fransk flygare över kolonnen och nedsläppte en bomb, som ohyggligt tilltygade några hästar och svårt sårade fyra man. En av pontonerna blev genomborrad av flera granatskärvor, men reparerades lika hastigt som elegant. Man är försiktig — man gör åtminstone vad man kan för att förminska verkan av duvskotten. I närheten komma några infanterister drivande en fårahjord. Det är väl ett dussin bräkande djur, som de hittat i markerna. Nästa dag bör det bli får-i-kål på åtminstone två kompanier.
Källa: Project Runeberg ·