Sida 313
Vid Fjärde armén
behovet, infanteriets högt uppdrivna marschskicklighet — se där ett par av de orsaker, som bidraga till att göra denna armé till den yppersta i världen.
På vår väg mot öster snuddade vi en stund vid det område, vilket när som helst kunde nås av den franska elden. Men vi kommo lyckligt förbi och sågo blott i söder den gula rökpelare, som steg från den brinnande byn Servon, antänd av tyska granater. Och så körde vi hem på välkända vägar och efter en i allo lyckad utfärd.
Klockan halv åtta var jag inbjuden till aftonvard hos chefen för 4. armén, hertig Albrecht av Württemberg. Bland gästerna voro också krigsministern, generallöjtnant von Falkenhayn, stabschefen general Ilse, samt hertigens tre söner, alla präktiga, vackra och begåvade unga män, den ena 21, den andra 18 och den tredje 17 år. De gjorde sin tjänst vid sina truppförband som vilken annan officer som helst och hade redan vid flera tillfällen utmärkt sig genom duglighet och tapperhet. Vi svenskar minnas, tänkte jag, vad prinsar från Württemberg gå för sedan Karl XII:s tid, då prins Max kom ännu ej 14 år i ålder till konungens läger i Okuniev öster om Varszava och sedan »delte vårt knappa torftiga bröd och vår krigaräras överflöd» tills han dog tjuguårig som överste och chef för Skånska dragonregementet.
»Två hundra år ej skymma förmått ditt minne i minnenas land du främmande prins, som klädde skott för Sverige med svärdet i hand.»
Källa: Project Runeberg ·