Sida 337
Vid Fjärde armén
intill varandra. Jag kunde icke undertrycka en from önskan att invånarna måtte bevaras från att en vacker dag varda ihjälosade i denna underjordiska håla. Man får icke lida av »täckvagnskänsla» om man skall kunna somna därnere. Men man bör också vara glad över att hava denna tillflyktsort, om och när platsen beskjutes. Mot granater sades »grottan» dock icke vara fullt betryggande, men väl mot granatkartescher. Sina mål intaga officerarna — för att kunna äta med ro — vanligen i kulan.
Några steg därifrån besökte vi telefonstationen, som var inrymd i den murade källaren till ett hus, som för övrigt var nedskjutet. Bemälda källare utgjorde sålunda en underjordisk kammare, i vars väggar en hel rad telefonapparater voro fästade. Under dem sutto några officerare och soldater på väggfasta bänkar. Så länge jag var därnere pinglade det oavbrutet i flera telefoner på en gång. Ständig påpassning måste alltsa finnas. Stationen är — utom i ständig rapport med sin egen division — i förbindelse med hela 4. armén genom dess arméöverkommando, liksom också med stora högkvarteret. Ja, det fanns ingenting, som hindrade att träda i förbindelse med Tyskland, utom det att privata samtal naturligtvis äro förbjudna. Två flygare, löjtnanterna greve Rambaldi och Bürger, hade just anlänt till observationsplatsen efter rekognoscering över de franska ställningarna. Det var märkvärdigt att höra hur klart och redigt de avgåvo rapport om vad de sett. Rambaldi stod länge med telefonluren i den ena handen och i den andra kartan, på vilken han inlagt sina iakttagelser. Han talade med någon officer i arméöverkommandot, som hade samma
Källa: Project Runeberg ·