Sida 340
Vid Fjärde armén
skyttegrav behöva icke ständigt vara i färdigställning. Då skulle krafterna inte räcka långt. Men på varje grupp avdelas alltid några man, som iakttaga motståndaren medan de andra »vila». Kikarspaning pågår alltid så fort det är ljust. När det är mörkt, skjuter man fram stridspatruller, som giva tecken på ett eller annat sätt om något fientligt nalkas. Det är ett hundliv i dessa gravar. Sticker man upp näsan över kanten, tvärt är man föremål för en obehaglig uppmärksamhet och kulorna vina om öronen. I går förmiddag klockan tio upptäcktes att fransmännen gingo till anfall mot en del av den framför oss (norr om Souain) liggande tyska ställningen. Man kunde se hur de från en liten skogsdunge vid... sökte taga sig fram i terrängens skrymslen och veck. Två lag granatkartescher lades över dem, 150 man föllo, de övriga drogo sig tillbaka. Men fransmännen betala med samma mynt så fort de komma åt, och de skjuta förträffligt med sina utmärkta artilleripjäser. Deras ammunition säges däremot vara mindre god. I går kreverade t. ex. av 36 granater endast 7. Alla de övriga voro s. k. »Blindgänger».
De tyska soldaterna, som mitt uppe i dödsfaran bibehålla sitt goda lynne, kunna för ro skull sätta upp en hjälm, vilken förlorat sin ägare, på en käpp och höja den i nickande rörelse över skyttevärnets kant. Inom ett ögonblick blir den skottavla och soldaterna ingå vad om huru många träffar det skall bli.
Någon överdriven renlighet lär icke råda i dessa gravar, även om man gör vad man kan för att avlägsna allt, som inte hör dit. Här i trakten hade mellan båda sidornas soldater utvecklat sig en
Källa: Project Runeberg ·